tag:blogger.com,1999:blog-26570309274970214092024-03-13T06:23:58.837+01:00Johnssons tankarAnonymoushttp://www.blogger.com/profile/11945999681878969963noreply@blogger.comBlogger91125tag:blogger.com,1999:blog-2657030927497021409.post-37519619661001409272011-06-13T22:35:00.015+02:002011-06-13T23:02:56.849+02:00Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem, men det gör jag, tror jagVi sitter tio personer i en svagt upplyst lokal. Rummet är helt utan fönster (nej, det är inte förhörsrummet jag beskrev i blogginlägget <a href="http://johnssonstankar.blogspot.com/2010/11/trubbel.html">Trubbel</a>). Det är Halmstad Högskolas TV-studio. En gång i tiden gjorde jag och mitt dåvarande arbetslag en TV-produktion just inom dessa fyra väggar. Här startade min resa. Mot andra uppdrag, mot en annan skola, mot ett annat tänkande kring lärande, med en annan teknik. Idag avslutar jag en del av den resan.<br /><br />Efter filmprojektet med arbetslaget frågade <a href="http://www.hh.se/4.70cf2e49129168da0158000153302.html;jsessionid=4C56F1F698131BC2AC62B6477E5655DB?url=-603173856%2Fse_proxy%2FshowPerson.asp%3Fid%3D01D6D534-AB0D-4DD6-99A9-9D52AC700361&sv.url=12.70cf2e49129168da015800066810">Björn Sterner</a> mig om jag ville vara delaktig i en kurs inom lärarutbildningen. Mitt ja ledde några år senare till att jag följde med min rektor <a href="http://www.edu.falkenberg.se/Skogstorpsomradet/Grundskolor/Skogstorpsskolan/Ledning--administration.html">Olle Steneryd</a> till Maine i USA. Resultatet av den resan blev <a href="http://www.falkenberg.se/kommunen/forvaltningar/barnochutbildning/entillenprojektet/entillen.4.6c1b68111133b0f17c380001302.html">en-till-en</a> i Falkenberg. Jag fick blogga om datorsatsningen i Falkenberg. Jag fick genom det uppdrag inom <a href="http://www.tankom.nu/">Tänk Om! </a><br /><br />Resan har varit spännande och utvecklande. Och resan fortsätter...<br /><br />På Halmstad Högskola lades lärarkursen ned, men gjordes om till en fristående distanskurs och den utvecklades sedan till att bli en kurs inom Lärarlyftet. Nu pratar man om att ta in en liknande kurs i lärarutbildningen igen. Skolor runtom i landet känner att lärarutbildningen skapar icke-anställningsbara lärare. Studenterna får inte i tillräcklig utsträckning lära sig, använda och fundera över hur ny teknik kan användas i undervisningen.<br /><br />Vi sitter nio personer och lyssnar till Linda som redovisar sitt projekt inom Lärarlyftskursen <span style="font-style: italic;">Bilden, berättandet och de digitala verktygen</span>. <br /><br />Uppgiften ser ut ungefär så här:<br /><blockquote><span style="font-style: italic;">Du har under kursen vågat och fått producera själv. Det har <br />bl a handlat om ljudberättelse, stillbildsfilm och animering. Omsätt dina nyvunna(?) kunskaper och färdigheter i ett projekt som du gör tillsammans med dina elever.<br /><br />Redovisa projektet på lämpligt sätt så att vi andra får ta del av själva arbetet samt resultatet.<br />Redovisa tankarna innan, under och efter projektet. Hur var processen? Hur blev resultatet? Vilka lärdomar från projektet kan du dela med dig av? Vilka tekniska möjligheter gav skolan? Vilka tekniska möjligheter saknade du? Vad ville du att eleven skulle lära sig? Vad lärde sig eleven? Vilka indirekta kunskaper och färdigheter fick eleven? </span></blockquote><br /><br />Linda jobbar i en 4-5:a någonstans på västkusten. För oss redovisar hon sitt arbete med klassen. Projektet handlar om <a href="http://www.dizzatobak.se/about/">Dissa tobak!</a><br /><br />Hon har 26 elever i klassen och arbetar ämnesintegrerat. Hon har skapat en <a href="http://dissatobak.wikispaces.com/dissa+tobak">Wiki</a> för klassen. Klassen har gjort ordmoln i <a href="http://www.wordle.net/">Wordle</a>. De har gjort gloggar i <a href="http://www.glogster.com/">Glogster</a> och serier i <a href="http://www.pixton.com/">Pixton</a>.<br /><br />Hon beskriver en levande och kreativ verksamhet. Jag läser om en elevs glädje och stolthet då hon konstaterar att hon har 68 besökare på sin sida.<br />Eleverna kommenterar varandras gloggar. Lärandeprocessen fortsätter.<br /><br />Linda har tydliga mål med arbetet. Eleverna vet om målen, både de som handlar om kunskap och de om färdigheter och förmågor.<br /><br />Hon är ensam med 26 elever och uträttar underverk. Hon har enbart tjockburkar, de flesta i datorsalen, någon enstaka i klassrummet. Hon ser möjligheter istället för hinder. Tänk vad Linda hade kunnat åstadkomma om hon givits andra möjligheter, vad gäller organisation samt lätt och enkel tillgång till teknik! Det finns de som har allt det här, men inget åstadkommer!<br /><br />Eleverna gör filmer och publicerar dem genom programmet <a href="http://animoto.com/">Animoto</a>. De gör animationer i <a href="http://www.giantscreamingrobotmonkeys.com/monkeyjam/about.html">MonkeyJam</a> och ljudberättelser i <a href="http://audacity.sourceforge.net/">Audacity</a>.<br /><br />Jag hoppas att Lindas lärarkollegor blir nyfikna och tittar in i hennes klassrum. Där händer det saker att inspireras av. Tyvärr händer det alltför sällan att vi kikar in i varandras klassrum.<br /><br />Inne i det fönsterlösa rummet ger vi oss ut på en odyssé där självaste <a href="http://thornstr%c3%b6m.se/">Joachim Thornström</a> hade kunnat vara vår aoid. Linda låter oss kryssa runt på ett hav där nya verktyg för lärande, skapande och presenterande presenteras. Men vi far inte vilse. Vi kommer hem. Björn och jag är hemma igen. Efter nästan tio år av äventyr.Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11945999681878969963noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2657030927497021409.post-17630594168110369822011-04-09T16:13:00.002+02:002011-04-09T16:14:58.333+02:00DüsseldorfSom en fortsättning på blogginlägget <a href="http://johnssonstankar.blogspot.com/2011/04/det-ar-nu-det-borjar.html">Det är nu det börjar</a> skriver jag idag om <span style="font-weight:bold;">N</span>yfikenhet. <br /><br />För några veckor sedan skrev Hallands Nyheter om <a href="http://hn.se/livetsgang/1.1143731-datorn-har-blivit-olofs-livlina">Olof Jansson</a>. Olof har skrivit en bok, <span style="font-style:italic;">Från griffeltavla till Facebook</span>. Artikeln handlar om boken och om hur han, vid 85 års ålder skaffade sig sin första dator och hur han nu fem år senare inte kan klara sig utan den. Snacka om nyfikenhet och livslångt lärande! <br /><br />Vi lärare tror givetvis på det livslånga lärandet, för våra elever och för andra men kanske inte alltid när det gäller oss själva. Åtminstone inte alltid när det handlar om att lära ny teknik. Många har alltför länge stoppat huvudet i sanden. Nu får det vara nog!<br /><br />Jag har tidigare skrivit om varför jag en gång valde det här yrket. Egentligen av helt egoistiska skäl. Jag ville ägna mig åt ett yrke där jag aldrig kunde stagnera. Jag valde SO-ämnena av samma skäl. Därmed inte sagt att matematik- eller språklärare per automatik stagnerar. För mig fanns det egentligen inget val. Att skriva att SO-ämnena valde mig, låter häftigt men lite väl stöddigt.<br /><br />Att vara lärare är att hålla sig à jour. Med det som händer i världen. Med det som händer inom ämnena man undervisar i. Med det som händer inom forskningen. Med det som händer i skolvärlden. <br />Varje dag finns det mängder av nytt att lära.<br /><br />Som lärare måste du vara nyfiken. Numera även på den digitala världen. Och vi kan inte längre sitta still och efterfråga fortbildning. Att ha kunskap om och att kunna använda modern teknik är ingen fortbildningsfråga längre. Det här handlar numera om allmänbildning! <br /><br />Vi behöver själva bli elever på det här området. Att visa att man vilja lära nytt, hela tiden. Tillsammans med kollegor och tillsammans med elever. Visa vägen. Det händer något i klassrummet när eleven upptäcker att du också är nyfiken.<br /><br />Jag har en tillräcklig trygghet i att jag vet vad jag kan, för att jag skall kunna erkänna att det fortfarande finns saker jag inte kan. Jag vet att det är mycket jag inte kan, just för att det är mycket jag kan. Så vad finns det att vara rädd för?<br /><br />Det finns så otroligt mycket att vara nyfiken på!<br />Det finns personer där ute som hjälper oss, som har varit nyfikna åt oss och de skriver jag om i mitt nästa inlägg. <br /><br /><span style="font-style:italic;">När jag blir nyfiken står tiden still <br />Då blir jag pigg och orkar lite till </span> <br />(<a href="spotify:track:1PwnkcGqRY8k28xMz2s5vC">Düsseldorf, Bob Hund</a>)Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11945999681878969963noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-2657030927497021409.post-23025459898622288562011-04-08T09:25:00.021+02:002011-04-08T11:11:10.659+02:00Det är nu det börjarMars var intensiv. Först <a href="http://www.falkenberg.se/download/18.79bcb15f12dcebe78bf8000280/Inbjudan+Refbes.+Fbg+15-16+mars+2011+v.3.pdf">Falkenbergsdagarna</a> och sedan <a href="http://www.skl.se/vi_arbetar_med/larande_och_arbetsmarknad/kurser_och_konferenser_7/kommunal_skolriksdag">Skolriksdagen</a>. <br />På Falkenbergsdagarna berättade jag om hur lärarrollen förändras när eleven har en egen dator för sitt skolarbete. Jag hade kunnat prata om en mängd olika saker. Jag valde att prata om fyra <span style="font-weight:bold;">N</span> - <span style="font-weight:bold;">N</span>ya uppdrag, <span style="font-weight:bold;">N</span>yfikenhet, <span style="font-weight:bold;">N</span>ätverkande och en <span style="font-weight:bold;">N</span>y ledarroll.<br /><br />Dagens inlägg handlar om det första <span style="font-weight:bold;">N: et</span>. Har du läst min blogg tidigare kan du sluta att läsa här, för jag berättar inget nytt. Det här har jag skrivit om många gånger tidigare.<br /><br />Min fysiska arbetsplats är full av pärmar och papper. Pärmarna på hyllorna förblir relativt orörda. Det händer att jag tittar i dem, får idéer och tips, men jag upptäcker för det mesta att jag måste skapa nya upplägg för undervisningen och nya uppdrag för eleven. Jag kan inte bara göra mina analoga uppgifter digitala och tro att det blir ett bra lärande. Mycket av det jag gjorde tidigare, fungerar inte när jag har fått nya hjälpmedel. Vill jag utnyttja potentialen och kraften i de nya verktygen, måste uppdragen för eleven förändras. Jag måste förbereda och plantera de här uppgifterna på ett annat sätt. Jag är tvungen att tänka nytt och annorlunda. Jag behöver skapa uppdrag som kräver nyfikenhet, kunskap och kreativitet. Tekniken möjliggör. På ett sätt som inte var möjligt tidigare. <br /><br />Det handlar inte om teknik. Det handlar om kunskapssyn och människosyn. För en del är det här ingen förändring. För andra kommer det att gå trögt. Det handlar om pedagogik, innehåll, ledarskap. Och hur tekniken kan hjälpa oss att förbättra och förändra lärandet. Hur den hjälper oss att presentera det vi lärt oss. På en mängd olika sätt. Det är bara att konstatera att möjligheterna är enorma. Det handlar om att se möjligheterna, våga prova själv och våga prova med eleverna. <br />Det handlar om kunskapssyn och människosyn. Men tekniken kan ta oss längre än vi kunde nå innan.<br /><br />Vill du läsa mera om det här så läs gärna Hans Renmans beskrivning av Ruben Puentedura och forskningen kring teknik och lärande.<br /><a href="http://www.bcsweden.se/Blog/24372-Forelasning-%26-workshop-med-Dr-Ruben-Puentedura.html">Om Puentedura</a><br />Eller gå direkt till ursprungskällan:<br /><a href="http://www.bcsweden.se/Blog/24372-Forelasning-%26-workshop-med-Dr-Ruben-Puentedura.html">Ruben R. Puentedura's weblog</a><br /><a href="http://hippasus.com/resources/sweden2010/SAMR_TPCK_IntroToAdvancedPractice.pdf">SAMR och TPCK</a><br /><br /><br />Det här är en fantastisk utmaning! Som är här och nu. Du behöver inte vänta till morgondagen. <br />Du får tänka nytt. Du får utvecklas. Du får vara kreativ. Kan du ha ett mer spännande jobb?<br /><br />Nästa inlägg kommer att handla om det andra <span style="font-weight:bold;">N</span>:et, om inte just nyfikenheten får mig att vilja skriva om någonting helt annat.<br /><a href="spotify:track:70tHrHjxFALTIMoQw9Y8pE"><br />Det är nu det börjar (Bob Hund)</a>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11945999681878969963noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2657030927497021409.post-53157735142628472622011-04-01T14:48:00.001+02:002011-04-01T18:34:15.909+02:00Glad igenDet är bara att konstatera att man inte tillhör Sveriges mest populära yrkeskår. Överallt läser och hör man om hur dålig den svenska skolan är. Och hur lärarna misslyckas med sitt uppdrag. Och hur många elever som lämnar grundskolan utan godkända betyg. TV-serien Klass 9A bygger vidare på bilden av en skola i djup kris.<br /><br />Därför blir jag så otroligt glad, nästan euforisk, över att läsa Stig-Roland Rasks tankar om svensk skola. Allra längst bak i det senaste numret av Datorn i Utbildningen (<a href="http://www.diu.se/nr2-11/nr2-11.asp">DiU nr 2-11</a>) hittar du självförtroende, du knäckta lärare. Läs och lyfts upp. Läs och var stolt. Du är med och skapar en skola som är bäst i världen! <br /><br />Enligt Stig-Roland har vi en skola som är bra på att utbilda barn och unga till den värld som möter dem år 2010. Vi gör dem förmögna att hantera vår tids krav och förväntningar. Våra unga utrustas med kompetenser, förmågor och redskap som gör att de kan hantera en ny tid. Vi förmedlar kompetenser som är aktuella och framtidsrelevanta. <br /><br />Tack Stig-Roland! Tack för de värmande orden! De behövdes sannerligen!Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11945999681878969963noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2657030927497021409.post-18402480028911169272011-03-25T18:31:00.001+01:002011-03-25T18:57:48.150+01:00Det överexponerade gömställetDen senaste tiden har ordet <a href="http://www.dn.se/debatt/dags-for-lararen-att-ater-ta-plats-i-skolans-kateder">kateder</a><br />framkallat svavelosande eder<br />och farhågor om forntida seder<br />Men Jan menade väl en lärare som leder?<br /><br />Sedan lade sig fackets ordförande i<br />och hon hade väl en liknande filosofi<br />om bakom vilken möbel läraren skall förbli<br />för att det inte skall råda full anarki<br /><br />Jag vet att jag är sen att kommentera<br />men jag behöver tid att fundera och formulera<br />och min åsikt är att jag inte vill vara bakom mera<br />utan finnas mitt ibland dem som jag vill inspireraAnonymoushttp://www.blogger.com/profile/11945999681878969963noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2657030927497021409.post-19592190067912408332011-03-08T09:15:00.003+01:002011-03-08T09:53:40.257+01:00En vän med en bilI eftermiddag får Falkenberg storbesök. Idag dyker bäste <a href="http://skolvaskan.pedagogbloggar.se/bloggen-jag/">Joachim Thornström</a> upp och berättar om <a href="http://prezi.com/i6seeo-jgjtq/nya-verktyg-for-larande/">Det digitala smörgåsbordet</a>. <br /><br />Jag läser i rektorernas inbjudan att Joachim <blockquote><span style="font-style:italic;">... var den i särklass mest uppskattade föreläsaren på BETT i London.</blockquote></span><br />När solen sakta smyger ner bakom horisonten lämnar Falkenbergs lärare Stadsbions salonger inspirerade. Imorgon tar undervisningen nya vägar.Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11945999681878969963noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2657030927497021409.post-82808707376398489212011-03-04T16:29:00.025+01:002011-03-04T18:21:48.285+01:00Teknikens underNy teknik i skolan. Kan det vara något? Insändare och artiklar i Hallands Nyheter handlar ofta om detta och oftast ur en negativ synvinkel. En dator till varje elev rör upp känslor hos både läsare och journalister. Varje möjlighet att hänvisa till sjunkande betygsresultat tas tillvara. Det är klart att en dator till varje elev leder till att betygen sjunker! Några andra aspekter behöver man inte ta hänsyn till! <br /><br /><blockquote>Minns egen skolgång. Minns spritstenciler. Kommer ihåg doften och avtrycken de satte på fingerspetsarna. Fröken springandes med en klassuppsättning i famnen. Fingeravtryck på skolbänkar. En skolbänk som polisregister. Som en förbrytare. Ångorna gjorde att tankegångarna blev lite suddiga och betygen sjönk. <br /><br />Några år senare dök overhead-apparaten upp. Blad efter blad fullmatade med text matades fram på glasytan. Skriva av. Somnade vid genomgångar. Svårt hålla fokus. Tankarna fladdrade iväg. Även kunskaperna fladdrade bort. Betygen dalade. <br /><br />Diabildsprojektorer. Pogo Pedagog. Pling vid bildbyte. Klasskompisar som skötte frammatningen. I berättarröstens andningspaus en säker imitation av ljudet som meddelade bytet. Förvirring. Fel bild till ljudet. Kunskaperna sjönk. Betygen likaså. <br /><br />Har som elev aldrig upplevt datorsalar. Men de verkar ha fungerat bra. Lagom användning. Inget revolutionerande. Inget som förändrade skolan eller undervisningen. Knappt märkbart. Lösningen på allt. Ordning och kontroll. Chefrens pyramid. Spela Masken. Speciellt utbildade lärare. Låsta rum. Bokningssystem. Tryggt och ofarligt. Antagligen helt verkningslöst. Om betygen under något år sjönk gjordes ingen koppling till datorsalens verksamhet. <br /><br />Dator till varje elev. Eleverna slösurfar, facebookar, spelar WoW och utsätts för <a href="http://hn.se/nyheter/varberg/1.1026409-varnar-for-barbara-datorer-till-skolelever">farlig strålning</a>. Lärarna tappar greppet. Full anarki i klassrummet. Absolut! Inte alls som när superlärarna i TV-serien Klass 9A styr i salen. En årskull elevers betyg sjunker och belackarna vädrar morgonluft. </blockquote><br /><br />Både före och efter sommarlovet skrev <a href="http://hn.se/nyheter/falkenberg/1.873979-sjunkande-betyg-trots-elevdatorer">Hallands Nyheter </a> om nedgången i betygsstatistiken och kopplade detta till skolornas datorsatsning. Nu kan vi lägga till ett par höst- och vintermånader. Om datorerna påverkar skolresultatet negativt borde det, logiskt sett, leda till att betygen sjunker ytterligare. Om så inte är fallet, utan vi däremot ser en uppgång, läser jag gärna en artikel om detta i lokaltidningen.Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11945999681878969963noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2657030927497021409.post-52492074493700912852011-02-08T11:31:00.001+01:002011-02-08T11:32:04.559+01:00En ledig manEleverna i 9A redovisar. Jag har gjort en bedömningsmatris i <a href="http://www.unikum.net/">Unikum</a>. Jag fyller i den samtidigt som jag lyssnar på redovisningarna. När jag kommer hem kan jag syssla med annat.Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11945999681878969963noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-2657030927497021409.post-23362262636494093722011-02-04T13:41:00.004+01:002011-02-04T13:53:30.322+01:00En clowns historiaTill sommaren har fyra år gått. Fyra år med en-till-en. Till att börja med ett projekt. Det rullar på. <br />Skall man vara nöjd med att det bara rullar på?<br /><br />Att det rullar på - är det samma sak som att det står still? <br />Är det bara jag som står still? Jag märker kanske inte att det faktiskt har hänt saker. Stora saker. Revolution. Eller revolutionen som kom av sig. Eller som blev vardag? <br /><br />Vi var först och vi borde ligga först. I framkanten. I bräschen. <br />Gör vi det? Leder vi utvecklingen?<br /> <br />Leder jag utvecklingen? Inspirerar jag andra? <br />Får jag andra att tänka nytt, prova, våga?<br />Vågar jag själv?<br /><br />Har vi förändrat? Skapar vi en ny typ av elevuppgifter? Möjliggör vi ett förändrat lärande? Har skolan blivit annorlunda? Bättre?<br /><br /><blockquote><br />Jag fastnar i vardagen <br />i verkligheten<br />mitt i klassrummet<br />Försöker fungera <br />i det som kallas nuet<br /><br />Min underbara kollega Thérèse<br />är f d tävlingssimmerska<br />Hon kan crawla <br />så att det knappt <br />bildas en enda liten skumbubbla<br />Runtomkring mig Fontana di Trevi <br /><br />Hon räddar mig en och annan gång under terminens gång <br />men för det mesta flyter jag omkring i vattnet <br />och försöker ta mig framåt<br />med alla till buds stående medel<br /> <br />Blir hängande en stund <br />i de där linorna <br />som avgränsar banorna <br />Tills badvakterna säger till <br /><br />Fokuserar på längderna<br />På det mål som satts upp<br />Men det mentala bromsar <br />ideligen </blockquote><br /><br />Jag klättrar upp på tian. För att få lite överblick.<br />Jag träffar Anki. Hon och eleverna gör animerade filmer. Eleverna skapar figurer i cernitlera. Rymdliv är titeln. Filmerna skall rulla på bildskärmen i korridoren. <br />Jag pratar med Sara. Eleverna skapar <a href="http://www.9bbloggarbild.blogspot.com/">bildbloggar</a>. De reflekterar över sin process. De reflekterar över sitt skapande. <br /><br /><blockquote>Bara för att jag står still<br />behöver andra inte göra detsamma </blockquote>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11945999681878969963noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-2657030927497021409.post-57434221123075688272011-01-21T19:10:00.000+01:002011-01-21T19:09:40.396+01:00Ung och stoltI nian arbetar vi med att bli bättre berättare i skrift. Vi tränar på att gestalta, att skapa bilder i huvudet på läsaren. Under en lektion skrev vi i <a href="http://todaysmeet.com/">Todays Meet</a> och det blev ett bra pass. Att gestalta kan handla om att få läsaren att förstå att det är den elfte månaden på året utan att använda ordet november, eller att beskriva en arg person utan att använda ordet arg eller förbannad. <br /><br />Vad Todays Meet är och hur du kan använda det i klassrummet kan du läsa om <a href="http://jaglaermigteknik.blogspot.com/search?q=todays+meet">här</a>.<br /><br />Jag skrev korta meningar som skulle omformuleras. Många visade med stolthet upp sin påhittighet och andra fick tips och idéer om hur man kan skriva och tänka. Vi inspirerade varandra. Möjligen blev några lite stressade av tempot, men det var helt okej att formulera på egen hand, utan att publicera.<br /><br />Gestaltningarna av trötthet såg ut så här:<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxF1zh7w1YGnR_wlEZjCGsrcg65cf7NQoetofx1sPAD5vX5SxrnCypyng3w9Obrb-UsNNd8_632_k_232Lj-1kp25kw8T2hH1T7vI3rhBRjtLmAdbMSYX5utvTA99j-cHxbhlCpFZ3rlc/s1600/TM.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 213px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxF1zh7w1YGnR_wlEZjCGsrcg65cf7NQoetofx1sPAD5vX5SxrnCypyng3w9Obrb-UsNNd8_632_k_232Lj-1kp25kw8T2hH1T7vI3rhBRjtLmAdbMSYX5utvTA99j-cHxbhlCpFZ3rlc/s320/TM.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5564702060868989314" /></a><br /><br />Jag märker nu hur de på ett helt annat sätt än tidigare reflekterar kring orden och hur de vrider och vänder på formuleringarna. De har utvecklat en medvetenhet om ordval och hur meningarna bör byggas. Tänk vad ett litet gratisprogram på nätet kan göra.Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11945999681878969963noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2657030927497021409.post-84417510905455928862010-11-20T16:24:00.001+01:002010-11-20T16:25:14.004+01:00TrubbelJag kan inte se ut genom glaset, men de som står utanför kan se in. Om det hade funnits persienner hade högsta hönset delat på två lameller för att följa förhöret. Inga har iklätt sig rollen som den tuffa, som inte ger någon pardon, som när som helst kan flyga upp och trycka upp mig mot väggen för att utdela några välriktade slag mot solar plexus. Jasmina är den snälla, som håller sig i bakgrunden, som inte säger så mycket men som då och då vänligt nickar mot mig. Ett lysrör blinkar till med obehaglig regelbundenhet. Förhörsrummets fläkt surrar högre och högre och ger mig ingen chans att tänka klart. Paniken stiger. Det är som om fläktens flänsar frigör sig och borrar sig in i mitt medvetande. Håller jag på att bli galen?<br /><br />Framför mig ligger bandspelaren som registrerar allt som sägs i rummet. Jag svettas ymnigt. Jag flackar med blicken och vänder mig allt mer mot Jasmina för att få någon slags nåd. Inga pepprar på med frågor. <span style="font-style:italic;">Vad har du för kunskapssyn? Hur ser du på dig själv som lärare? Vilken sorts lärare är du? Hur använder du digitala verktyg i din undervisning? Kan du ge några exempel? Vad händer med elevens lärande när de får tillgång till digital teknik? Hur arbetar du med källkritik?</span><br /><br />Inga och Jasmina är färdiga med sin lärarexamen till jul. De är i full färd med att skriva sitt examensarbete och har valt att undersöka hur digitala verktyg används i undervisningen. Jasmina har varit min elev. Jag är glad över att se henne igen. Att hon har valt att bli lärare glädjer mig mycket. Tre elever från en och samma klass läser till lärare. Jag har antagligen ingenting med de valen att göra, men jag väljer ändå att bli stolt. <br /><br />Tidigare i veckan var de med på min lektion med 9A. I grupp skapade eleverna tankekartor om 1900-talet, med hjälp av det busenkla och snygga programmet <a href="http://www.mindnode.com/">Mindnode</a>. Nästa lektion redovisades tankekartorna och klassen visade verkligen att de har blivit bra på att berätta. <br /><br />I konferensrummet/förhörsrummet, när bandspelaren (de använde modernare utrustning!) hade stängts av, satt vi och pratade om utvecklingen på Skogstorpsskolan. Jasmina vände åter till sin tid på skolan och mindes diskussioner om Lunarstorm samt annat elände som jag skrivit om i <a href="http://johnssonstankar.blogspot.com/2009/08/tack-for-en-underbar-vanlig-dag.html">Tack för en underbar vanlig dag</a>. <br /><br />Ingas och Jasminas mycket kloka tankar om digital teknik i undervisningen väcker hopp. Frågan är hur många nybakade lärare som kommer ut med så tydliga tankar om hur skolan borde vara i den tid vi lever i? Hur väl förbereder lärarutbildningen studenterna på den verklighet de kommer att möta, alternativt den overklighet de hamnar i? Hur väl förbereder lärarutbildningen studenterna för en skola som i grunden har förändrats eller åtminstone borde förändras och där den nya generationen lärare kan bidra med ett nytt sätt att tänka och arbeta? Jag hoppas och ber att de här två lärarstudenterna inte är isolerade öar. Jag är dock säker på att ingen gammal räv kan stoppa de här två från att förändra eller påverka!Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11945999681878969963noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-2657030927497021409.post-70534943511434385102010-11-05T11:57:00.002+01:002010-11-05T12:08:14.620+01:00River en vacker drömFörra veckans predikan handlade om att värna det fria ordet. Om rätten att få uttrycka sina åsikter, vilka de än må vara. Att vara rädd om den rätten. Att inte missbruka rättigheterna. Att rättigheter även medför skyldigheter. Demokrati kräver ansvar.<br /><br />Jag talade om nätets möjligheter för demokratin. Hur nätet kan utöka och förverkliga demokratin. <br /><br />Jag pratade om det privata, om integritet och om rätten att få ha sin egen zon ifred, även på nätet. Jag pratade om kränkningar av den zonen och vad det kan få för konsekvenser. <br /><br />Jag åberopade ett gammalt inlägg i debatten - <a href="http://johnssonstankar.blogspot.com/2008/11/folk-bits.html">Folk bits</a>, där jag skriver om öppna nätverk och filter i huvudet. <br /><br />Jag talade om tilltro, förtroende och ansvar. Jag talade om min tro på individen. En obändig tro på att du kan göra kloka val. Att du kan komma att frestas att göra dumma saker, elaka saker, saker du ångrar. Men att du skall försöka göra det rätta. <br /><br /><span style="font-weight:bold;">Dagen innan hade flera av eleverna laddat ned och använt ett program (<a href="http://jardenberg.se/b/sa-har-skyddar-du-dig-mot-firesheep-och-andra-facebook-hack/">Firesheep</a>) för att inom ett nätverk hacka sig in på andras privata sidor, t ex Facebook. En fårskock utnyttjade tillfället, kanske i tron att det inte var så allvarligt utan mest kul. Det var inte speciellt kul. Men det gav oss tillfälle att diskutera olika systems sårbarhet och hur vi kan skydda oss.</span><br /><br />Torsdagens predikan handlade om att man som människa gör misstag, men att man skall lära sig någonting av dem.<br /><br />I hela tre år har vi på <a href="http://www.edu.falkenberg.se/skogstorpsomradet/grundskolor/skogstorpsskolan.4.4445da1b124e3f456f8800087188.html">Skogstorpsskolan</a> haft ett helt öppet nätverk. Utan att något riktigt allvarligt har hänt. Jag bygger upp min dröm igen och tror att den blir lättare att förverkliga genom dialog, genom delaktighet, genom förståelse. Jag tror fortfarande på min dröm.Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11945999681878969963noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2657030927497021409.post-976489189525399352010-11-01T16:01:00.027+01:002010-11-01T18:15:54.613+01:00Jag kallar honom vänHan är antagligen redan på väg norrut, till årets <a href="http://www.skolforum.com/common/category.aspx?id=1947">Skolforum</a>. Imorgon hämtar han sitt mycket välförtjänta <a href="http://www.diu.se/guldapple/">Guldäpple</a>. <br /><br /><a href="http://skolvaskan.pedagogbloggar.se/bloggen-jag/">Joachim Thornström</a> är med sin klokhet, nyfikenhet och positiva inställning en stor inspirationskälla för mig och att jag, precis som han, är <a href="http://www.tankom.nu/inspiration/">Spiratör</a> inom <a href="http://www.tankom.nu/">Tänk OM</a>, är jag väldigt glad för och ödmjukt mycket stolt över. <br /><br />Och för övrigt anser jag att hans skapelse <a href="http://www.ystad.se/skolvaskan">Skolväskan</a> borde vara startsida för Sveriges alla elever! <br /><br />Inför prisutdelningen har han skapat följande presentationsfilm: <br /><object width="400" height="250"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/ufyTcvPJYxY?fs=1&hl=sv_SE"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><param name="allowscriptaccess" value="always"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/ufyTcvPJYxY?fs=1&hl=sv_SE" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="400" height="250"></embed></object>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11945999681878969963noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2657030927497021409.post-44885511883796315812010-10-29T09:35:00.005+02:002010-10-29T09:49:56.236+02:00Volleyboll-MollyIdag har jag inte tid att blogga eftersom jag skall vara ute i idrottshallen hela dagen och döma i skolans volleybollturnering. I eftermiddag möter ett elevlag vårt lärarlag Kollegieblocket. Så istället för bloggande hoppas jag att det blir ett och annat blockande. Målet är att jag skall stoppa vår nyblivne nordiska mästare (U17) i volleyboll, Alfred. Vi får väl se hur det går.<br /><br />Jag hoppas dock få andra inlägg, som handlar om en-till-en, klara under helgen. Om jag nu inte får tillbringa hela helgen på någon vårdcentral med avsliten hälsena eller hjärnskakning p g a en smash från vår volleybollkung.Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11945999681878969963noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2657030927497021409.post-46685926342266608962010-10-09T13:22:00.003+02:002010-10-09T13:44:37.651+02:00Vara vännerSjuorna på Skogstorpsskolan har haft datorer i ca en månad. Klass 7A är sedan tidigare år vana vid att genomföra kompissamtal och kompismassage. Klassföreståndaren Christine Henriksson har fortsatt det arbetet. Det gör gott för sammanhållningen. Hon har också märkt att det datorspelande som numera sker på rasterna, har svetsat samman klassen. Det förändrar hierarkier, kanske till och med raserar dem. Man kan göra mycket för att skapa ett gott klimat i klassen och det kanske är förvånande för en del att datorn och spelande kan vara ingredienser i det receptet. Men det är precis vad vi ser. En ganska trevlig sidoeffekt. <br /> <br />För oroliga kan jag meddela att våra två pingisbord fortfarande används flitigt på rasterna.Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11945999681878969963noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2657030927497021409.post-58760112390688953982010-09-26T12:38:00.003+02:002010-09-26T12:59:49.030+02:00Hösten har kommitJag försökte att gömma mig för de anländande besökarna. De hade bussats ut till Skogstorpsskolan för att göra nedslag i klassrummen, i verkligheten. De var några av de gäster som besökte <a href="http://www.falkenberg.se/nyhetsarkiv/allmannanyheter/sverigesitkommunvisaruppsig.5.3598f6b412ada8bddb880002178.html">Falkenbergsdagarna</a> - ett evenemang med föreläsningar, utställare och skolbesök med anledning av att Falkenberg blivit årets IT-kommun. Kollegorna och eleverna gjorde i sedvanlig ordning ett gott jobb i klassrummen. <br /> <br />Själv hade jag precis återvänt efter en övernattning ute i naturen tillsammans med klassen. Jag var fortfarande osäker på om läkarna skulle kunna rädda mina fötter, jag var trött och luktade antagligen inte hallontårta. Jag tog skydd bakom expeditionsdisken medan strömmen av människor passerade. När kusten var klar tog jag mig hem och stapplade in i drömmarnas land. <br /><br />Vissa veckor består inte av digital teknik alls utan fylls av strapatsrika vandringar, tunnbrödsbakning, kniv- och lassokastning, fiske och tältande. <br />Runt lägerelden satt vi - Thérèse, eleverna och jag. Vi diskuterade saker som man diskuterar runt en eld. Ibland satt vi bara tysta och uppslukades av eldens dragningskraft. Vi befann oss långt ifrån valkaos och de annalkande mörka molnen. Höstlöven lyste i guld. <br /><br />Under natten kröp kvicksilvret ner mot noll och det hade min sovsäck inte räknat med. Morgonens ljus kom som en befrielse. Som frusna tältpinnar samlades vi runt elden som Thérèse hade tänt under de tidiga morgontimmarna. I ivern att värma upp frusna tår, spred sig lukten av brända skosulor runt lägret. <br /> <br />Dagen efter var det friluftsdag, med friidrottsaktiviteter på Falkenbergs IP. En underbar dag, med våra underbara elever och ett härligt väder. Vissa veckor består inte av digital teknik alls. <br /> <a href="http://open.spotify.com/track/1UVbD5npM3vl03zMzs7uAl"><br />Hösten har kommit (Carl-Johan Vallgren)</a>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11945999681878969963noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2657030927497021409.post-11346704965566780362010-09-03T18:29:00.001+02:002010-09-03T18:43:41.552+02:00Tralala lilla molntuss, kom hit skall du få en pussI måndagens Hallands Nyheter kunde vi läsa en insändare författad av Jan Togerö. Han hade tankar om en paneldebatt om skolan som hölls i Varberg den 24 augusti. Vår grannkommun är på väg in i en-till-en, d v s en dator per elev och en liten del av insändaren handlade om detta. Han ställde bl a frågan: <span style="font-style:italic;">Kommer datorerna att användas till sökningar som har med undervisningen att göra eller blir de leksaker för chatt, twitter och facebook?</span><br /><br />Den undringen har gnagt hela veckan. Det är kanske en vanlig uppfattning om datorer och <span style="font-style:italic;">molnet</span>?<br /><br />Läs gärna artikeln i Fokus:<br /><a href="http://www.fokus.se/2008/04/molnet-forandrar-allt/">Molnet förändrar allt</a><br /><br />Enligt mitt sätt att se är satsningen alldeles för dyr om vi enbart använder datorerna för sökning efter information. Det är hisnande att vi med ett par få tryck kan få information om vad det än må vara. Jag tror inte att jag behöver redogöra för det fantastiska med mängden, lättheten, tillgängligheten och aktualiteten. För att inte tala om demokratiaspekten! Men datorn och nätet är så ofantligt mycket mera.<br /><br />Chatt, twitter och facebook är inga leksaker eller enbart fritidsaktiviteter. Det handlar om sätt att kommunicera, dela med sig av och utbyta tankar och reflektioner. Idag är de tre nämnda några av möjligheterna att samarbeta och samverka. Imorgon finns andra sätt. Är det inte i molnet vi hittar den stora nyttan av datorer? Är det inte här vi hittar nycklarna till lärande och kunskap. Till tänkande och reflekterande? <br /><br />Utmaningen för skolan blir att hitta sätt att använda molnet för lärande. Om vi lyckas med det kommer vi att utbilda och fostra tänkande medborgare. <br /><br />Från och med nu skall inte många inlägg handla om att övertyga andra. Jag skall koncentrera mig på att berätta mera om min egen och mina kollegors verksamhet i klassrummet, där vi förhoppningsvis använder all vår kraft att utbilda och fostra tänkande medborgare. Kanske övertygar det allra bäst?Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11945999681878969963noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-2657030927497021409.post-60923369317915366452010-09-02T22:18:00.004+02:002010-09-02T22:27:18.415+02:00Längesen vi sågsOm jag väntar för länge med att skriva, skapas nästan oöverstigliga hinder. Jag tror att terminens första inlägg måste vara otäckt genomtänkt och välskrivet. Kanske det bästa jag någonsin skrivit. Jag har ju haft så lång tid på mig att fundera och formulera. Men låt mig bara publicera mitt första alster för hösten, utan några krav på att det skall vara klokt eller provocerande. <br /><br />Det har i sommar varit en hel del skriverier i Hallands Nyheter om en-till-en-projektet. Satsningen på elevdatorer väcker fortfarande debatt. <br /><br />Vi borde kanske inte slagit så hårt på trummorna. Låtit pukorna stå tysta. Det var kanske ett misstag att bjuda in andra kommuner till Falkenberg för att berätta om våra erfarenheter från en-till-en-projektet. Det var kanske ett ännu större misstag att ta emot priset som årets IT-kommun. Det vi gör i Falkenberg och i många andra kommuner numera, är inget speciellt. Vi bara gör det självklara. Vi försöker ha en modern skola, en skola i tiden, en skola som använder den teknik som de flesta numera använder i hem och annorstädes. Det är inget märkvärdigt med det. Det motsatta hade varit märkligt.Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11945999681878969963noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-2657030927497021409.post-76801892995618010252010-05-23T15:21:00.015+02:002010-05-23T19:02:44.432+02:00Upp, upp, upp, nerFick börja med att blåsa bort damm och spindelnät på min bloggsida. Det är hemskt vad snabbt det förfaller när man inte håller efter. <br />Om du inte skulle känna till det så jobbar jag på <a href="http://www.edu.falkenberg.se/skogstorpsomradet/grundskolor/skogstorpsskolan.4.4445da1b124e3f456f8800087188.html">Skogstorpsskolan</a> i <a href="http://www.falkenberg.se/2.1f78b68f7f7a59abb7fff24.html">Falkenberg</a>. Jag är SO-lärare på 6-9-delen. Eleverna i år 7-9 har egna datorer och så har det varit sedan hösten 2007. Då hade jag en sexa och fick uppleva hur det kan vara att arbeta både i en datortät och i en datorotät värld. Nu är det dags igen. Till hösten har jag hand om SO:n i klass 6A. Mina sexor från 2007 har växt upp (nåja!) och börjar i höst sitt sista läsår på skolan. <br /><br />I sexan finns fyra till fem bärbara datorer att använda i klassrummet. Är jag på humör kan jag låna ut min egen. <br /><br />Jag ser återigen fram emot att inför varje lektion plocka fram datorerna ur säkerhetsskåpet, se till att få med laddarna och sedan organisera fördelningen. <br /><br />Jag ser fram emot att återigen få styra min kosa till kopieringsrummet, knappa in den fem-siffriga koden och mata ut klassuppsättningar av meningsfulla uppgifter. <br />Dubbelsidigt, häftklamrar, pappersstopp, tonerpåfyllning, felsökning, köande, väntande. <br /><br />Jag ser fram emot att återigen finna kopieringsapparaten vilt blinkande, med ett fel som en kollega missat att åtgärda. Man öppnar luckor som i december. Felsökning som inte leder till någon lösning. När man stänger sista luckan verkar det ändå fungera. A4-ark matas ut igen. Oro för att felet när som helst skall återuppstå. Lättnad när allt fungerar. <br /><br />Jag ser fram emot att återigen behöva ha koll på listorna över elevernas koder, till t ex First Class, Unikum och till servern. <br /><br />Jag ser fram emot att återigen be eleverna som haft förmånen att använda datorerna, att spara sina arbeten på sitt konto så att det inte spelar någon roll vilken dator de har nästa gång. Nästa gång kan bli om någon vecka. Men de kan åtminstone fortsätta sitt arbete vid sin dator hemma. Om nu inte syskonen behöver datorn för skolarbete. <br /><br />Jag ser fram emot att återigen samla ihop datorerna, laddarna och balansera vägen bort mot säkerhetsskåpet. Två dörrar skall passeras, nycklar skall fiskas upp och koden till skåpet kommas ihåg.<br /><br />Jag ser fram emot att upprepa procedurerna nästa lektion.<br /><br />Jag ser fram emot att vända åter till kopieringsrummet för att komplettera eftersom en handfull elever hade slarvat bort sitt papper från förra gången. <br /><br /><br />Det skall givetvis bli hur kul som helst att möta en ny grupp av förväntansfulla och nyfikna elever. Som lärare får man vara med om en spännande tid i barnets liv. På de fyra åren händer mycket och vi åker tillsammans i en av de häftigaste delarna av livets berg-och dalbana. <br /><br />Det kan säkert också vara nyttigt att få känna på hur det fortfarande kan vara på många håll i landets skolor. Jag sätter fötterna i andras innetofflor för att få en förståelse för lärares vardag i kommuner där de ännu inte förstått vilken tid vi lever i. <br /><br />Det nya blir efter ett tag vardag. Hemmablindheten sätter in. En-till-en blir inget speciellt, utan en självklarhet och man reflekterar inte längre över hur bra man har det. Datorer i skolan skall inte vara något speciellt, så utvecklingen är helt normal och naturlig. Men jag intalar mig själv ändå att det är bra att jag återigen får uppleva hur det var en gång i tiden - för att tillåta mig att njuta mera av nutiden, eller hur jag nu menar?!<br /><br /><a href="http://open.spotify.com/track/7nkgnV6Es9wOdHupua1Pd5"><br />Upp, upp, upp, ner (Bob Hund)</a>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11945999681878969963noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2657030927497021409.post-66763614525649668242010-04-15T21:13:00.004+02:002010-04-15T22:39:24.959+02:00Bli aldrig som oss, bli värre!På onsdag välkomnar Falkenberg 202 personer som är nyfikna på hur en-till-en har fungerat. Läs mer <a href="http://www.falkenberg.se/download/18.47c4692512789dba29c80001002/Inbjudan+21+april+2010.pdf">här!</a><br /><br /><a href="http://open.spotify.com/track/5HyK3ZDQkhjlnSMDMTy0vl">Bli aldrig som oss, bli värre! (Bob Hund)</a>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11945999681878969963noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-2657030927497021409.post-35799863912393581302010-04-15T09:02:00.002+02:002010-04-15T09:54:36.556+02:0015 år bakåt och 15 år framåtIdag har vi lärare större möjligheter än någonsin att frigöra oss från tid och rum. Vi kan sitta hemma och hålla kontakten med elever, föräldrar och kollegor genom informations- och kommunikationssystem som t ex <a href="http://www.firstclass.se/">First Class</a>. Vi kan sitta hemma och skriva omdömen på digitala IUP-plattformar som t ex <a href="http://www.unikum.net/">Unikum</a>. Vi kan kommunicera, kunskapa och kollaborera via sociala plattformar som t ex <a href="http://sv-se.facebook.com/">Facebook</a> och <a href="http://www.ning.com/">Ning</a> eller genom gemensamma dokument som t ex <a href="http://docs.google.com/#">Google Docs</a>. <br />Vi diskuterar hur vi med hjälp av den digitala tekniken kan tänka nytt kring hur vi kan arbeta med eleverna. Vi funderar på om vi kan se annorlunda på skolrummet och tiden vi tillbringar där. Vi funderar på hur en skola kan se ut som inte alltid nödvändigtvis behöver bestå av fysiska rum. Vi funderar över tid som rutas in av ett schema och om det skulle kunna vara på något annat sätt. Därför känns <a href="http://www.dn.se/debatt/vi-kraver-att-fa-bestamma-over-lararnas-arbetstider-1.1061038">SKL:s tankar om tid och rum</a> märkligt omoderna.<br /><br /><a href="http://open.spotify.com/track/6qD0z4kptrwGs2Y9vT8LPg">15 år bakåt och 15 år framåt (Bob Hund)</a>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11945999681878969963noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-2657030927497021409.post-84897215166613137462010-04-14T15:40:00.003+02:002010-04-14T15:45:09.199+02:00Utan att frågaMajid och William är två besvärliga elever i nian. Riktigt besvärliga. Härligt besvärliga. De ifrågasätter. De undrar om inte Sjuårskriget, som utspelades redan på 1700-talet, borde räknas som det allra första världskriget. De undrar varför vi inte räknar år 1937 som starten för andra världskriget, i och med det japansk-kinesiska kriget.De undrar varför vi inte läser om Kinas förluster i människoliv under kriget mot Japan. De ifrågasätter, hela tiden. <br />Vi tar kontakt med historiker för att få svar på våra frågor. En del frågor kan vi besvara tillsammans. Majid och William söker svar på egen hand. Deras nyfikenhet tar dem vidare. Nätet möjliggör. Ständig uppkoppling bidrar till ständig påkoppling. Deras nyfikenhet får nytt bränsle. En väg leder till en ny. Vägar korsas. Ifrågasättandet skapar kunskapande. <br />De tycker att de saknar kunskap. De ser sina kunskapsluckor. De har åsikter om vad vi borde ha läst mera om. Jag berättar om Sokrates och det han lär ha sagt: <span style="font-style:italic;"><blockquote>Visast är den som vet vad han inte vet.</blockquote></span><br /><br />När jag visar mitt inlägg för Majid och William för att få ett godkännande, ser jag två stora leenden när de läser om Sokrates tankar.<br /><br /><a href="http://open.spotify.com/track/0HTBIy1LlLWQ0u3ThdCz2t">Utan att fråga (Kenta) </a>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11945999681878969963noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-2657030927497021409.post-3958346315906955782010-04-01T13:00:00.013+02:002010-04-01T14:57:41.305+02:00StenbrottDet gnisslande ljudet upphör tvärt. Grindarna öppnas och männen framför mig strömmar ut. Det tar ett tag för ögonen att vänja sig vid det skarpa ljuset. Jag längtar efter friskt vatten som skall släcka min törst. Jag längtar efter vattnet som skall slipa bort smutsen som etsat sig fast. Ögonen svider. Händerna värker. Fötterna kan jag inte längre känna, men de tar mig ändå ut ur hissen.<br /><span style="font-style:italic;"><blockquote>Låt mig ha ont<br />Låt mig skrika färdigt <br />tills bröstkorgen blir tom...</blockquote></span><span style="font-style:italic;">J Berg, Stenbrott</span><br /><br />Ögonen gör så ont att jag nästan längtar ner i gruvan igen, men kroppen i övrigt skriker ut sin glädje över att åter befinna sig på marknivå. <br /><br />Vi är några stycken i Falkenberg som under en period kommer att skapa, testa och utvärdera bedömningsmatriser på Unikum. <br /><br />Vi kan äntligen ställa undan våra hackor, fylla igen gruvschakten och återställa naturen till något slags ursprung. <br /><br />Bedömningsmatriserna kommer att minska lärarens arbetsbörda, samtidigt som tydligheten ökar. Vi har en hel del arbete framför oss, men vi vet att det kommer att ge resultat. Det känns bra. <br /><br /><a href="http://open.spotify.com/track/6qFiAOgEG3X8OSrzD1THrt">Stenbrott (Kent)</a>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11945999681878969963noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2657030927497021409.post-80065297986058014392010-03-27T11:38:00.000+01:002010-03-27T13:51:01.301+01:00Oh, vilken härlig da'Klass 9A har en <a href="http://www.ning.com/">Ning</a> tillsammans. Där kan vi t ex föra diskussioner i forumet. Idag handlar det om moraliska dilemman och andra världskriget. Övningarna har jag hämtat från Bonnier Utbildning och materialet <a href="http://www.bonnierutbildning.se/m2/Grundskolan-6-9/Historia/Historia/Fordjupning/564/">SO Direkt - Kunskapsspel</a>. Igår kväll skrev jag in berättelsens inledning och valalternativen på forumet. Nu läser jag fortsättningen på berättelsen högt. Vi förflyttar oss till Tyskland och året är 1937. <br /><span style="font-style:italic;"><blockquote>Du är 13 år och du lever i Nazi-Tyskland. Hitler är landets ledare sedan fyra år. I din skolklass och bland dina vänner finns det många som gått med i Hitlerjugend. Men inte du, ännu...<span style="font-style:italic;"></span></blockquote></span><br /><br />Varje elev svarar på mitt inlägg, redogör för sitt val och motiverar sitt ställningstagande. William var inne på Ning:en igår kväll och gjorde uppgiften redan då. Han hade inte hört berättelsen men gjorde ändå övningen på ett fullödigt sätt. Ibland bubblar även en ärrad lärare inombords av glädje.<br /><br />Eleverna läser varandras svar. Jag läser elevernas svar. Jag är precis på väg att be dem att kommentera en kamrats inlägg då Tom frågar om han får göra just det. Jag blir både glad och ledsen över frågan. Glad för att han själv vill ta uppgiften till en annan nivå. Glad för att han ger mig tillfälle att prata om att berömma, ge respons, tvingas in i nya tankebanor, publikökning, konfrontering av tankar, tankeutbyte etc. Samtidigt blir jag ledsen över att han känner sig tvungen att ställa frågan. Vad får honom att tro att jag inte skulle tycka att det var ok? Har han för evigt blivit skolskadad? <br /><br />Det är helt tyst i klassrummet. Bara tangentsmatter hörs. Ändå pågår heta diskussioner. Kunskapsdelande. Tankeutbyte. Min insats är minimal, men utfallet blir maximalt. <br /><br /><a href="http://open.spotify.com/track/3gnBCneBcUPi2PutAzfMCh">Oh, vilken härlig da' (Ted Gärdestad)<br /></a>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11945999681878969963noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2657030927497021409.post-34211052502673760462010-03-10T16:51:00.002+01:002010-03-12T08:18:58.530+01:00GruvanEn svettdroppe lämnar nästippen och landar på marken. En köande droppe tar den lediga platsen. Min skjorta är blöt. I den trånga orten är det svårt att röra sig. Det är svart bakom mig. Pannlampans sken flödar över den skrovliga väggen. Mina muskler spelar i ljuset. Jag fyller vagnarna med malm, borthuggen från den hårda, våta väggen. Jag svingar min hacka, men får inte riktigt utrymme och kraften blir därefter. Snart ringer klockan och jag får återigen se dagens ljus. Fötterna står ständigt i det blöta. Händerna värker och jag sätter mig ner på huk en stund och försöker att få igång mina fingrar. <br /><br />Jag skriver omdömen på Unikum. Någon gång har jag hört Jan Björklund säga att lärarnas administrativa arbete skall minska och de orden ekar i bergets innandöme. Mina egna ord har förlorat i värde, eleven får färdigproducerade fraser. Formella formuleringar. Det är opersonligt, det är platt. Jag beskriver hur det går, men jag berömmer mindre och mindre. Jag lyfter alltmer sällan blicken. Jag bedömer bara det rent skol- och ämnesmässiga. Allt annat kommer i skymundan. Jag ägnar överhuvudtaget alltför mycket av min tid åt att skriva omdömen. Bedömningshysterin rasar i gruvschaktet. <br /><br />Jag fortsätter att slå mot bergväggen men lyckas bara slå loss flisor. Det är ett evighetsarbete, jag ser inget slut. Mina armar är slutkörda, mina fingrar skriker efter vila och ögonen längtar till dagsljuset. <br /><br />På väg upp ser jag ord som <span style="font-style:italic;">mallar</span> och <span style="font-style:italic;">matriser</span>, <span style="font-style:italic;">enkelhet</span> och <span style="font-style:italic;">tydlighet</span> insprängda i de fuktiga väggarna. Ljuset ökar för varje meter som hissen lyfter mig. <br /><br /><a href="http://open.spotify.com/track/5UX9DhvjkaLXpIHf133Qwg">Gruvan (Ulf Stureson)</a>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11945999681878969963noreply@blogger.com4