Har vi lärare tillräcklig kunskap om datorer och hur de kan användas? Kommer vi någonsin att ha tillräcklig kunskap? Självklart är svaret, åtminstone på den andra frågan, nej! För att fritt citera Angus King så har modellen för undervisning i 500 år bestått i att en lärare blir expert på ett område för att sedan överföra den kunskapen till eleven. Thomas Jefferson var den sista personen på jorden som visste allt.
Det låter otroligt men inte ens Bengt Hackberg, Skogstorpsskolans högt värderade IT-tekniker, vet allt om datorer, men han vet väldigt, väldigt mycket. Till och med jag vet en del om datorer, åtminstone hur man kan använda dem men inser också hur mycket jag inte kan. Sokrates lär ha sagt att sann visdom är att veta vad man inte vet, och om jag hela tiden talar om allt jag inte kan framstår det som om jag äger visdom.
Hur kan vi lärare få ett bra självförtroende vad gäller vår datorkunskap? Det är inte helt lätt att skräddarsy fortbildning på det här området eftersom kunskaperna bland personalen kan spreta, men PIM är rätt väg att gå.
Eleverna kan mycket och det skall vi utnyttja. Dock är det inte alltid så mycket som vi tycks tro. Vi behöver inte vara rädda för det de kan utan måste ta hjälp av deras färdigheter och kunskaper men också hjälpa eleverna med det de inte är så bra på vad gäller datorer. Det kan t ex handla om att bli duktig på att söka och hantera information.
Ensam är jag inte stark, men tillsammans med mitt arbetslag blir jag mycket kunnig. När vi ser hur mycket vi kan ihop och när vi drar nytta av varandras kunskaper börjar vi närma oss Mr Jefferson och det är i den tryggheten vi lärare skall vila. Vi är inte ensamma med vår datorerfarenhet (eller misstanke om brist därpå) utan vi skall dra nytta av vad vi i en grupp kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du kommenterar mitt inlägg.