lördag 20 november 2010

Trubbel

Jag kan inte se ut genom glaset, men de som står utanför kan se in. Om det hade funnits persienner hade högsta hönset delat på två lameller för att följa förhöret. Inga har iklätt sig rollen som den tuffa, som inte ger någon pardon, som när som helst kan flyga upp och trycka upp mig mot väggen för att utdela några välriktade slag mot solar plexus. Jasmina är den snälla, som håller sig i bakgrunden, som inte säger så mycket men som då och då vänligt nickar mot mig. Ett lysrör blinkar till med obehaglig regelbundenhet. Förhörsrummets fläkt surrar högre och högre och ger mig ingen chans att tänka klart. Paniken stiger. Det är som om fläktens flänsar frigör sig och borrar sig in i mitt medvetande. Håller jag på att bli galen?

Framför mig ligger bandspelaren som registrerar allt som sägs i rummet. Jag svettas ymnigt. Jag flackar med blicken och vänder mig allt mer mot Jasmina för att få någon slags nåd. Inga pepprar på med frågor. Vad har du för kunskapssyn? Hur ser du på dig själv som lärare? Vilken sorts lärare är du? Hur använder du digitala verktyg i din undervisning? Kan du ge några exempel? Vad händer med elevens lärande när de får tillgång till digital teknik? Hur arbetar du med källkritik?

Inga och Jasmina är färdiga med sin lärarexamen till jul. De är i full färd med att skriva sitt examensarbete och har valt att undersöka hur digitala verktyg används i undervisningen. Jasmina har varit min elev. Jag är glad över att se henne igen. Att hon har valt att bli lärare glädjer mig mycket. Tre elever från en och samma klass läser till lärare. Jag har antagligen ingenting med de valen att göra, men jag väljer ändå att bli stolt.

Tidigare i veckan var de med på min lektion med 9A. I grupp skapade eleverna tankekartor om 1900-talet, med hjälp av det busenkla och snygga programmet Mindnode. Nästa lektion redovisades tankekartorna och klassen visade verkligen att de har blivit bra på att berätta.

I konferensrummet/förhörsrummet, när bandspelaren (de använde modernare utrustning!) hade stängts av, satt vi och pratade om utvecklingen på Skogstorpsskolan. Jasmina vände åter till sin tid på skolan och mindes diskussioner om Lunarstorm samt annat elände som jag skrivit om i Tack för en underbar vanlig dag.

Ingas och Jasminas mycket kloka tankar om digital teknik i undervisningen väcker hopp. Frågan är hur många nybakade lärare som kommer ut med så tydliga tankar om hur skolan borde vara i den tid vi lever i? Hur väl förbereder lärarutbildningen studenterna på den verklighet de kommer att möta, alternativt den overklighet de hamnar i? Hur väl förbereder lärarutbildningen studenterna för en skola som i grunden har förändrats eller åtminstone borde förändras och där den nya generationen lärare kan bidra med ett nytt sätt att tänka och arbeta? Jag hoppas och ber att de här två lärarstudenterna inte är isolerade öar. Jag är dock säker på att ingen gammal räv kan stoppa de här två från att förändra eller påverka!

fredag 5 november 2010

River en vacker dröm

Förra veckans predikan handlade om att värna det fria ordet. Om rätten att få uttrycka sina åsikter, vilka de än må vara. Att vara rädd om den rätten. Att inte missbruka rättigheterna. Att rättigheter även medför skyldigheter. Demokrati kräver ansvar.

Jag talade om nätets möjligheter för demokratin. Hur nätet kan utöka och förverkliga demokratin.

Jag pratade om det privata, om integritet och om rätten att få ha sin egen zon ifred, även på nätet. Jag pratade om kränkningar av den zonen och vad det kan få för konsekvenser.

Jag åberopade ett gammalt inlägg i debatten - Folk bits, där jag skriver om öppna nätverk och filter i huvudet.

Jag talade om tilltro, förtroende och ansvar. Jag talade om min tro på individen. En obändig tro på att du kan göra kloka val. Att du kan komma att frestas att göra dumma saker, elaka saker, saker du ångrar. Men att du skall försöka göra det rätta.

Dagen innan hade flera av eleverna laddat ned och använt ett program (Firesheep) för att inom ett nätverk hacka sig in på andras privata sidor, t ex Facebook. En fårskock utnyttjade tillfället, kanske i tron att det inte var så allvarligt utan mest kul. Det var inte speciellt kul. Men det gav oss tillfälle att diskutera olika systems sårbarhet och hur vi kan skydda oss.

Torsdagens predikan handlade om att man som människa gör misstag, men att man skall lära sig någonting av dem.

I hela tre år har vi på Skogstorpsskolan haft ett helt öppet nätverk. Utan att något riktigt allvarligt har hänt. Jag bygger upp min dröm igen och tror att den blir lättare att förverkliga genom dialog, genom delaktighet, genom förståelse. Jag tror fortfarande på min dröm.

måndag 1 november 2010

Jag kallar honom vän

Han är antagligen redan på väg norrut, till årets Skolforum. Imorgon hämtar han sitt mycket välförtjänta Guldäpple.

Joachim Thornström är med sin klokhet, nyfikenhet och positiva inställning en stor inspirationskälla för mig och att jag, precis som han, är Spiratör inom Tänk OM, är jag väldigt glad för och ödmjukt mycket stolt över.

Och för övrigt anser jag att hans skapelse Skolväskan borde vara startsida för Sveriges alla elever!

Inför prisutdelningen har han skapat följande presentationsfilm: