torsdag 26 november 2009

Min trampolin

Jag gillar det jag läser på IKT-bloggen från Halmstad Högskola. Det är skönt när andra tänker och skriver det man själv skulle vilja uttrycka.

Vi måste höja våra röster

De finns säkert överallt. De som motarbetar. De som alltid gnäller. Frågan är hur länge vi andra skall låta de negativa prägla möten, konferenser, studiedagar? När en rutinerad lärare lutar sig tillbaks, lägger armarna i kors och med allt sitt minspel visar vad han tycker och tänker - då tystnar vi andra. Kanske inte helt, men vi dämpas. När han utbrister:
- Det här är fullständigt meningslöst! har han redan präglat rummet och tystat andra röster. Hur länge skall vi andra hålla tillbaka? Hur länge skall vi backa?
Han behöver egentligen inte säga någonting. Hans kroppsspråk säger allt. Han uttrycker tyst något som påverkar rummet, väggarna, kulturen. Och han får ofta med sig andra, likasinnade. Bill och Bull.

Vi vill berätta om goda idéer, för att få respons och kunna utveckla vidare, men vi tvingas gå försiktigt fram på pedagogikens trampolin. Vi kryper fram, tittar ut över kanten och kryper bakåt igen. Vi knyter händerna tyst i fickan och spyr galla efteråt. Precis som vi gör med folk som tränger sig före i kassakön (Hipp Hipp). Vi vågar inte ta konfrontationen, med de rutinerade, med de erfarna, med de som varit med ett tag. Men negativism handlar inte om ålder. Det handlar om något annat, men jag vet inte vad.
Vi andra vill dela med oss, vi vill utbyta erfarenheter, vi vill möta en annan tanke, vi vill utmana och utmanas. Men vi tar inte kampen.

Mina lektioner är inte bäst i världen. Mina uppgifter eller uppdrag till eleverna ger inte alltid de utmaningar som jag skulle önska. Men jag är beredd att slänga Janteoket åt skogen och dela med mig av det jag gör och hur jag tänker, men då vill jag mötas av en vilja att utveckla, inte tryckas ned.

Men så slår det mig! Min text handlar kanske om mig själv. Det är kanske jag som är den bakåtsträvande, den motvillige. Jag har varit på Skogstorpsskolan sedan 1996. Hur mycket präglar jag kulturen? Hur mycket stoppar jag? Jag ryser vid tanken, kopplar loss mina armar, lutar mig framåt och lyssnar intresserat på min kollega Johan Törnäng när han berättar om sitt projekt.

tisdag 17 november 2009

Mer än så kan ingen bli

Falkenberg har utsetts till årets IT-kommun! Läs mer här!
Det känns riktigt bra! Grattis alla i beslutande ställning som vågat. Grattis alla visionära IT-ansvariga och skolledare som sett till att göra idéerna till verklighet. Grattis alla pedagoger som antagit utmaningen! Grattis alla elever!
Vi tillåter oss att njuta en stund.

torsdag 12 november 2009

Tuff Tuff Tuff (som ett lokomotiv)

Jag drar fram stolen och sätter mig ner i gruppen. Jag lyssnar på gruppens diskussion. Jag försöker att ställa de rätta frågorna. Frågorna som leder gruppens arbete framåt. Bakom mig står Kristian och filmar. Jag fokuserar på gruppen. Och på frågorna. Försöker att inte påverkas av filmandet.

Gruppen har fått ett antal bilder som de skall berätta om. Bilderna ingår i ett bildspel om industrialismen och som man kan hitta på Libers Historiebibliotek. Det är en betaltjänst som vi på Skogstorpsskolan använder oss av. Eleverna får viss information av bilderna och bildtexten men jag vill att de går vidare. Begrepp, namn och platser skall ge nyfikenhet. Mina frågor hjälper till, hoppas jag.

Emma sitter med hörlurar och tittar på en film om Ironbridge i England. Hon får höra om Abraham Darby och hans upptäckter. Problemet eller utmaningen med att arbeta med sekler är att det egentligen inte går att dela in historien på det sättet. Kanske måste man göra det Eric Hobsbawm förordar och utgå från Det långa 1800-talet, som startar i franska revolutionen och slutar i och med första världskrigets början.

Jag håller på med det vi kallar marinering. Jag försöker ge eleverna de redskap och den kunskap jag tror att de behöver i det kommande arbetet. Jag lyfter fram det jag anser vara centralt och försöker hitta sätt att angripa ämnet på.

Om någon vecka kommer eleverna att börja göra filmer som kommer att handla om 1800-talet. De kommer att få ett uppdrag där de skall skildra något från det här seklet. De får då fortsätta med sitt grävande efter kunskap och förståelse. Filmerna kommer att kunna ses av fler än klassen. Du kommer att kunna nå dem genom skolans hemsida och via SFI: s hemsida.
Filmarbetet ingår i det projekt som jag kort har skrivit om tidigare (Jag mötte Lassie).

Så här ser elevuppdraget ut:
8A på Skogstorpsskolan har av Falkenbergs Museum fått i uppdrag att skapa filmer på vardera ca 8 - 10 minuter. De skall handla om 1800-talet.
Filmerna skall ingå i en utställning om 1800-talet på Falkenbergs Museum.
Utställningen skall skildra hur stora samhälleliga omvälvningar har förändrat människors livsvillkor och hur människans nyfikenhet inför naturvetenskapliga fenomen lett till samhälleliga framsteg.
Utställningen kommer att visa på viktiga händelser och gestalter, idéer och förändringar i den historiska utvecklingen i Sverige, Norden, Europa och övriga världen.

I samband med det följer Ingegerd Rydin, professor i medie- och kommunikationsvetenskap arbetet i klassen. Till sin hjälp har hon två studenter som skall filma det som sker i klassen och i grupperna.
Syftet med Ingegerds projekt är att studera hur ungdomar producerar filmer och digitala berättelser och hur detta kan vara ett led i att nå skolans mål inom SO-området. (Även NO ingår och givetvis även ämnet svenska). Hon kommer att följa den pedagogiska processen i några av grupperna. Ett projekt följer med andra ord ett annat. Vi filmar och dokumenterar ett filmprojekt. Det är en spännande höst!