fredag 27 mars 2009

I samma bil

När jag och rektor Olle Steneryd, år 2007 var i USA och skulle inspireras av delstaten Maines One-to-one Laptop Program, använde vi sena nattimmar för att diskutera vad en eventuell övergång från PC till Mac skulle innebära. Det fanns en rädsla hos oss båda för hur personalen skulle reagera. På Skogstorpsskolan fanns en personal som var vana PC-användare både på arbetet och hemma. Många av oss hade genomfört ITiS, köpt hem-PC genom förmånsavtal och några år innan den stora revolutionen fick merparten av lärarna på 6-9 en bärbar PC att använda för arbetet och undervisningen.

En av anledningarna till att vi funderade på en övergång från PC till Mac, var att vi hade fått för oss att Mac-datorerna var mer driftsäkra än PC. En sådan här stor satsning behövde en bra start! Vi ville inte att datorerna skulle krångla, alls!

Anledning nummer två var att vi ville datorerna skulle vara användarvänliga och med ett tydligt pedagogiskt upplägg, med program som hängde ihop och kunde samarbeta.

En tredje anledning var nätsäkerhet, d v s minskad virusrisk.

Huruvida det här med drift- och nätsäkerheten och det pedagogiska upplägget är vetenskapligt belagt vet jag inte, men det var åtminstone våra utgångspunkter. Martin Tallvids forskning om projektet får väl visa på hur allt har fungerat på Skogstorpsskolan och sedan vet vi ju inte hur det hade blivit om vi hade valt PC. Ett tag var det tal om att Söderskolan skulle vara en Mac-skola och att vi skulle vara en PC-skola, för att vi skulle kunna jämföra. Som bekant blev det inte så!

Mac eller PC spelar ingen roll, det finns ingen religiositet i det hela utan det handlar helt enkelt om våra utgångspunkter - vad vi ville ha och vem som kunde leverera det.

Min upplevelse (helt ovetenskaplig!) av klassrumssituationen är att vi numera kan syssla med det vi är där för - att lära oss så mycket viktiga saker som möjligt, om oss själva och om världen. Vi behöver inte använda vår dyrbara tid åt att lösa tekniska problem. Vi har inte drabbats av virus, eleverna hanterar och administrerar datorerna helt på egen hand och det uppstår inga konflikter mellan de program som datorn är utrustad med. Programmen ger oss enorma möjligheter till ett varierat lärande och de möjliggör mängder av sätt att redovisa kunskapen på. Trots programmens potential tar det inte lång tid att lära sig att hantera dem.

En annan sak som jag kan se har hänt i och med bytet, är att vi alla hamnade på samma nivå. Vi var alla nya, okunniga, oerfarna men mer eller mindre nyfikna Mac-användare. Tidigare var våra gudar de (oftast män) som kunde hantera de problem som PC-maskinerna (eller användarna?) skapade. Idag är datorkunskapen mer demokratisk. Det är väl en rätt trevlig vinst!

onsdag 18 mars 2009

Livräddaren

Jag är på en föreläsning av Mats Andersson från Netscan. I Tångaskolans aula sitter lärare och annan personal för att tillbringa två timmar i herr Anderssons sällskap. Tidigare under dagen har han varit på Söderskolan samt Skogstorpsskolan och pratat om nätet och dess faror, först för tjejer och sedan för killar, i år 6-9. Jag var med vid dagens sista pass och han fångade elevernas och mitt intresse till max.
Under det gångna året har han varit på kommunens andra skolor, allt i samarbete med Louise Klintefjord, Brotts- och drogförebyggarsamordnare i Falkenberg.

Det är bra och nödvändigt att vi lyfter upp de här frågorna och det är bara att konstatera att vi behöver plocka in folk utifrån som har kunskapen och överblicken. Jag tror att vi, mitt i en-till-en-projektet, behöver hitta en plan för hur vi kontinuerligt skall arbeta med de här frågorna och föreläsningar som den här är en viktig del i det. Vare sig man är en en-till-en-skola eller inte har man ett ansvar för att diskutera och arbeta med det här samhällsproblemet.

Enligt Mats pratar inte barn, som kommer i kontakt med monster på nätet, med sina föräldrar om det. Föräldrarna hjälper inte till med problemet, d v s hanterandet av den fula gubben, utan sätter upp tekniska hinder och det blir förbud och restriktioner istället för verklig hjälp. Han uppmanar föräldrarna att prata med sina barn. Var en förälder som är en sköld mot dessa monster!

Idag finns ingen lag för textförförelse av minderåriga och Mats Andersson har i åratal arbetat för en ändring och förhoppningsvis kommer en lag under sommaren 2009. Så sent som år 1999 blev det straffbart med barnpornografi för eget bruk. Jag tror många gånger att vi är föregångare i Sverige, men blir ofta besviken.

Efter fruktstunden i halvtid tar Mats med oss ut på nätet i egenskap av Mia13 och det tar inte många sekunder att få napp på en ful fisk. Mats svarar 52-åringen från Visby med väldigt roliga svar, men hos mig fastnar skrattet i halsen.

Ikväll är det allmänhetens/föräldrarnas tur att lyssna till honom och jag hoppas att många passar på att komma.

tisdag 17 mars 2009

Solens strålar

Det var länge sedan jag skrev och det beror på sportlov och semester efter det. Familjemedlemmar firade sina födelsedagar på sydliga breddgrader och vi övriga fick tillåtelse att följa med. Efter den mycket trevliga resan har arbetet med bloggen mest bestått av att rädda gamla inlägg över på min nya macdator och iWeb 09. Med lite justeringar har det mesta gått att rädda och antagligen har jag burit mig helt klantigt åt, men jag har lärt mig mycket på vägen.

Jag har samlat på mig mycket att skriva om så det känns som om terminens inlägg är i hamn redan nu och det skriver jag mest för att mina arbetsgivare skall tro att jag har en klar linje som jag följer. Barn och utbildningsförvaltningens ekonomi är inte vad den borde vara och det är klart att det kan drabba ett lyxliv som undertecknads. Varje fredag eftermiddag får jag möjlighet att sitta, med hörlurar uppkopplad mot Spotify och vräka ur mig mina tankar om en-till-en-projektet i Falkenberg. Just nu lyssnar jag gärna på Bruce Springsteens senaste, men saknar Bob Hunds skivor.

Jag är i färd med att beställa SO-läromedel för mitt arbetslags räkning och med tanke på vårt projekt är jag inte sugen på pappersformen. Sedan ett år tillbaka har vi tillgång till Historiebiblioteket (Liber) och jag är nöjd med vad vi får, men den fungerar mer som fördjupning än som basläromedel. I övrigt är det en sorglig brist på webbaserade läromedel. Det verkar som om man har kommit mycket längre i vårt östra grannland då det är där man hamnar när man söker på ämnet.

En av lärarfackens tidningar skall ha varit här (under min semester) för att intervjua rektorer och personal om webbaserade läromedel, men jag vet inte hur det gick. I en Datorn i Utbildning-tidning från 2001 läste jag om det här och det känns som om de artiklarna skulle kunna vara skrivna igår. Det verkar inte ha hänt så mycket på de här åtta åren.

I en skrift från IT för pedagoger från 2007, som ger många värdefulla tips på nätresurser, pekar man också på att läromedelsförlagens utbud av digitala, webbaserade produkter fortfarande är ganska litet. Flera av förlagen menar att marknaden saknas och att vi ute på skolorna inte efterfrågar denna typ av produkter i någon större utsträckning. Jag har nämnt Finland men även norska staten verkar ha tagit tag i frågan. De subventionerar produktionen av digitala läromedel för att öka utbudet och skolornas intresse. I Storbritannien finns det förlag som erbjuder nästan en tredjedel av sitt utbud gratis för att stimulera till ökat intresse och användande. Frågan är vad som händer i Sverige och hur vi i skolans värld kan påverka utvecklingen. Med en fortsatt, reell
IT-utveckling i landets kommuner och skolor lär kraven och behoven öka.

Jag skulle vilja ha ett webbaserat läromedel med väl anpassade, spännande, kunskapande och tankeväckande texter. Jag tror att jag vill ha övningar, frågor, uppgifter och dilemman. Jag tror också att jag kommer att behöva bilder, konstverk och berättelser. Jag vet definitivt att jag vill ha interaktivitet, med spel och färdighetsträning. Hur skulle du vilja ha det?

måndag 16 mars 2009

Svenska flaggans dag

Det är fredag eftermiddag och jag tar steget in på Olles kontor. Fredag efter lunch är egentligen min bloggarstund, men jag och Jens Hååg har varit iväg med min klass på teater och nu pysslar jag egentligen med annat (icke-digitalt) pappersarbete vilket leder mig till skolans expedition. På Olles bord ser jag två tavlor varav en är ett inramat diplom. På bokhyllan tronar en gigantisk miniflaggstång i trä. Han plockar ner den blågula vandringspokalen och ställer den på bordet.

Det är Rektorsakademin som vid varje nätverksträff delar ut priset Heja Rektorn. Läs mera här! Tanken med priset är att premiera skolledare som vågar och lyckas och den här gången gick det till Bengt Appelqvist på Söderskolan och Olle Steneryd på Skogstorpsskolan. Motiveringen lyder: "Både Bengt och Olle har visat att det med mod, övertygelse och tydligt ledarskap är möjligt att genomföra denna typ av kvalitetshöjande investeringar i lärmiljö i vanliga svenska kommunala skolor."

Olle tycker att det är roligt att hans och Bengts arbete uppmärksammas. Det känns som ett erkännande för allt slit och all vånda. Resan, tillsammans med alla inblandade, har varit spännande och lärorik och kommer att fortsätta. Det är en vision som blivit verklighet och han är mycket glad över att politikerna har gett klartecken till Tångaskolan att starta en-till-en hösten 2009. Det visar på att det här inte längre är ett tidsbundet projekt utan en långsiktig satsning, mot framtiden.