söndag 8 februari 2009

Blinka lilla stjärna

Jag går just nu min PIM-utbildning och har i veckan klarat av min andra stjärna. Det är möjligt att det är lite barnsligt att känna sådan förtjusning över en erövrad PIM-stjärna men visar kanske att man behöver en berömmande klapp på axeln ibland. Det kan vara värt att tänka på i vardagen med eleverna.

På träffen i tisdags såg vi en bildsatt ljudberättelse (inför PIM-stjärna nr 3) som handlade om 80-årige Bengt och hans nyvunna teknikintresse. Det startade med att han behövde en större TV eftersom hans syn hade blivit sämre. Det fortsatte av bara farten med en mobiltelefon och i båda fallen lusläste han manualerna för att känna till och kunna hantera alla funktionerna. Det ena ledde till det andra och rätt vad det var så hade han även en nyinköpt dator i sitt hem. Med datorn kunde han så småningom kommunicera med alla sina barn och barnbarn på annan ort. Han fick tag i mejladresser till forna klasskamrater som han tog kontakt med. En bodde numera i Frankrike. Jag tror att han avslutade filmen med följande ord: Man lär så länge man lever. Man får ta det pö om pö.

Om det bara hade funnits några lärare som inte vill lära nytt, hade berättelsen om Bengt varit perfekt att visa för dem!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du kommenterar mitt inlägg.