fredag 23 januari 2009

Utanför lagen

Jag har i över en vecka filat på detta inlägg som var tänkt att handla om elever som kanske inte borde ha en egen dator. Varför jag inte lyckas vet jag inte. Jag vill verkligen skriva om detta och i skrivande stund hör jag hela tiden datorteknikerns förtvivlade röst ringande i mina öron. Han är trött på att göra i ordning datorer som han vet kommer tillbaka. Han vill hellre liknas vid Ptolemaios I Soter (läs inlägget Ett fall & en lösning) än Sisyfos när jag nämner honom i bloggen.

Jag gillar projektet, vilket du som har läst tidigare inlägg antagligen har märkt. Jag gillar att vi har en positiv syn på individen. Jag är glad över att vi tror på att ge eleverna stort ansvar för datorn - att den skall kännas som deras egen. Det var också det som skulle säkerställa ett förnuftigt hanterande - det som känns som ditt är du rädd om. Men vad gör vi när en elev upprepade gånger visar att han/hon inte klarar av att ta det här ansvaret? I kontraktet står att man skall vara ansvarsfull i sitt hanterande av datorn och den IT-miljö Falkenbergs skolor använder. Vilka blir konsekvenserna för den elev som gång på gång visar att det här ansvarstagandet saknas? De eleverna är få, men de finns. Om ett oansvarigt beteende inte leder till följder kan de här eleverna bli fler. Kan One-to-One bli None-to-Some?

De små, relativt oskyldiga överträdelserna hanterar vi på ett bra sätt. Jag tycker att vi har bra regler och konsekvenser kring det vardagliga hanterandet. Det är de stora förseelserna vi inte har varit beredda på. Det är kanske också de som kan äventyra projektet. Det ökar kostnaderna och det kan för en utomstående se ut som om satsningen gjordes på en åldersgrupp alldeles för ung för att ta ansvar för något så värdefullt.

Med tanke på mängden datorer som har delats ut är det självklart att vi kommer att se enstaka elever som inte är mogna för att ta det ansvaret. Huvudsaken är att vi drar lärdom, agerar och ser till att hitta system för att minimera skador, kostnader och att de här eleverna blir så få som möjligt. För varje årgång som går in i en-till-en-projektet bör vi lyckas bättre och bättre.

Ett drag vore att elever, som visar bristande omdöme, får ha sin dator endast under skoldagen och att den sedan förvaras i skolan övrig tid. En stor del av projektets idé är att när datorn bärs hem, så fortsätter lärandet hemma och att det är där de stora underverken sker, att det är hemma man fortsätter att förkovra sig, finslipar sina inlämningar, utvecklar sina tankegångar, justerar sina bildspel, etc. men den principen får inte kosta vad som helst!

En-till-en-projektet skall inte bedömas på grundval av de här få eleverna. Vi har, som jag ser det, en mängd bevis på att det här är helt rätt väg att gå, men vi måste komma till rätta med de här problemen. Oftast handlar det om elever som redan tidigare har haft svårt att anpassa sig efter skolans regler. Datorn blir en del av deras problematik och eftersom datorn numera är en så stor del av vår vardag, syns problemen än tydligare. Det är nog bara att konstatera, sorgligt nog, att datorsatsningen ännu inte hjälpt de som tidigare inte har fungerat tillfredsställande i skolan. Jag tror att vi så småningom kommer att lyckas att fånga upp fler som riskerar att hamna i den gruppen.

Det stora flertalet tar ansvar, ser datorn som sin och tar vara på chansen de har fått. Jag är glad och stolt över att jobba i en kommun som ger dem den här chansen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du kommenterar mitt inlägg.