Samma sak

Martin Tallvid, forskaren som följer en-till-en-projektet i Falkenberg, var på Skogstorpsskolan och skulle filma vad som hände under min lektion. 8A skulle redovisa sina arbeten med tidningen Globen och Världens barns pris. Förra gången han var med mig under en lektion jobbade vi med samma sak. Snacka om stiltje i undervisningen! Fast jag kan faktiskt ganska enkelt försvara varför jag varje år arbetar med Globen och barnens rättigheter, men det gör jag inte här och nu.

Det är i år tretton nominerade till Decenniets Barnrättshjälte och den 20 november, på 20-årsdagen av FN:s Barnkonvention, kommer barn jorden runt att avslöja vem som blivit deras Decenniehjälte.

8A delades för några veckor sedan in i grupper och fick i uppdrag att lära sig mera om en nominerad, landet han eller hon kommer ifrån, samt de problem som personen eller organisationen försöker eller försökte lösa. De skulle även försöka ta reda på varför de här problemen finns. De fick fria händer i val av redovisningssätt. De kunde ha gjort radio, TV-inslag, tidningar etc, men alla valde att göra bildspel. I klass 7A fick jag dock se film och lyssna på ett radioprogram, men även där var bildpresentationer det mest populära sättet att redovisa på.

Två av bildspelen höll samma klass som för ett år sedan - d v s ingen utveckling hade skett och jag är bedrövad. Bildspelen hade pliktskyldigt satts ihop, utan tanke och ordentlig bearbetning och framför allt var det brist på innehåll. Den tredje gruppen lyckades bättre och vi åhörare gavs verkligen chansen att lära oss något.

Jag vill inte hålla lektioner om hur man gör bildspel. Jag är SO-lärare och inte datorlärare och jag vill heller inte att den yrkeskategorin skall finnas, åtminstone inte på en grundskola. Men jag känner också att vi behöver utveckla arbetet med hur man gör en bra presentation. Kanske handlar det helt enkelt om att vi bör vara mer tydliga i våra instruktioner.

Presentationen i sig bedömer jag inte, det är innehållet, den visade kunskapen och förståelsen som är det viktiga för mig. Men det är nödvändigt att man kan förmedla dessa erövrade förmågor, oavsett om det sker via skrift, film, animation eller bildspel. Vi lärare är mästare på att bedöma kunskap och förståelse som visas i skrift. Vi får det lite svårare när nya former för redovisning uppstår, men det är trots det samma saker som skall bedömas. Vi får se till att bli mästare på det också!