Framsidan på söndagens kulturdel i DN pryds av en elev till mig. Jag är nämligen klassföreståndare, tillika mentor för Sebastian - berättaren och huvudrollsinnehavaren i filmen Man tänker sitt. Jag har ingen som helst del i det, men blir ändå stolligt stolt. Det här har ju egentligen ingenting med min blogg att göra, eftersom jag skall skriva om det som sker när elever får varsin dator att använda i skolarbetet, men det kanske finns en koppling ändå, på något sätt.
I slutet av vårterminen fick Skogstorpsskolan, av Birgitta Olsson på Film i Halland, erbjudandet att vara en av de 19 partnerskolor som skall dokumentera arbetet med att se och göra film i skolan. Bakom projektet ligger Svenska Filminstitutet, i samverkan med regionala resurscentrum för film och video. De medverkande skolorna skall bilda ett nätverk för aktivt utbyte av erfarenheter i de här frågorna. (Film i Halland är med och samproducerar Man tänker sitt, så den röda tråden för mitt blogginlägg finns där.)
Vi tackade ja till medverkan, men det har tagit lite tid att strukturera organisationen, så vi ligger nog efter de andra skolorna i planeringen, men nu är även vi på gång. Till den första partnerskoleträffen i mitten av september skall vi ha skissat och planerat klart. Vi funderar ofta på hur vi omfamnas och omfattas av det vidgade textbegreppet och hur vi använder tekniken för att höja elevernas lärande, intresse, fantasi, kreativitet och lust. Genom filmprojektet får vi chansen att skapa uppgifter och uppdrag som ligger på de övre nivåerna på Puenteduras SAMR-modell. Vi har startat en spännande höst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du kommenterar mitt inlägg.