Trubbel

Jag kan inte se ut genom glaset, men de som står utanför kan se in. Om det hade funnits persienner hade högsta hönset delat på två lameller för att följa förhöret. Inga har iklätt sig rollen som den tuffa, som inte ger någon pardon, som när som helst kan flyga upp och trycka upp mig mot väggen för att utdela några välriktade slag mot solar plexus. Jasmina är den snälla, som håller sig i bakgrunden, som inte säger så mycket men som då och då vänligt nickar mot mig. Ett lysrör blinkar till med obehaglig regelbundenhet. Förhörsrummets fläkt surrar högre och högre och ger mig ingen chans att tänka klart. Paniken stiger. Det är som om fläktens flänsar frigör sig och borrar sig in i mitt medvetande. Håller jag på att bli galen?

Framför mig ligger bandspelaren som registrerar allt som sägs i rummet. Jag svettas ymnigt. Jag flackar med blicken och vänder mig allt mer mot Jasmina för att få någon slags nåd. Inga pepprar på med frågor. Vad har du för kunskapssyn? Hur ser du på dig själv som lärare? Vilken sorts lärare är du? Hur använder du digitala verktyg i din undervisning? Kan du ge några exempel? Vad händer med elevens lärande när de får tillgång till digital teknik? Hur arbetar du med källkritik?

Inga och Jasmina är färdiga med sin lärarexamen till jul. De är i full färd med att skriva sitt examensarbete och har valt att undersöka hur digitala verktyg används i undervisningen. Jasmina har varit min elev. Jag är glad över att se henne igen. Att hon har valt att bli lärare glädjer mig mycket. Tre elever från en och samma klass läser till lärare. Jag har antagligen ingenting med de valen att göra, men jag väljer ändå att bli stolt.

Tidigare i veckan var de med på min lektion med 9A. I grupp skapade eleverna tankekartor om 1900-talet, med hjälp av det busenkla och snygga programmet Mindnode. Nästa lektion redovisades tankekartorna och klassen visade verkligen att de har blivit bra på att berätta.

I konferensrummet/förhörsrummet, när bandspelaren (de använde modernare utrustning!) hade stängts av, satt vi och pratade om utvecklingen på Skogstorpsskolan. Jasmina vände åter till sin tid på skolan och mindes diskussioner om Lunarstorm samt annat elände som jag skrivit om i Tack för en underbar vanlig dag.

Ingas och Jasminas mycket kloka tankar om digital teknik i undervisningen väcker hopp. Frågan är hur många nybakade lärare som kommer ut med så tydliga tankar om hur skolan borde vara i den tid vi lever i? Hur väl förbereder lärarutbildningen studenterna på den verklighet de kommer att möta, alternativt den overklighet de hamnar i? Hur väl förbereder lärarutbildningen studenterna för en skola som i grunden har förändrats eller åtminstone borde förändras och där den nya generationen lärare kan bidra med ett nytt sätt att tänka och arbeta? Jag hoppas och ber att de här två lärarstudenterna inte är isolerade öar. Jag är dock säker på att ingen gammal räv kan stoppa de här två från att förändra eller påverka!