måndag 13 juni 2011

Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem, men det gör jag, tror jag

Vi sitter tio personer i en svagt upplyst lokal. Rummet är helt utan fönster (nej, det är inte förhörsrummet jag beskrev i blogginlägget Trubbel). Det är Halmstad Högskolas TV-studio. En gång i tiden gjorde jag och mitt dåvarande arbetslag en TV-produktion just inom dessa fyra väggar. Här startade min resa. Mot andra uppdrag, mot en annan skola, mot ett annat tänkande kring lärande, med en annan teknik. Idag avslutar jag en del av den resan.

Efter filmprojektet med arbetslaget frågade Björn Sterner mig om jag ville vara delaktig i en kurs inom lärarutbildningen. Mitt ja ledde några år senare till att jag följde med min rektor Olle Steneryd till Maine i USA. Resultatet av den resan blev en-till-en i Falkenberg. Jag fick blogga om datorsatsningen i Falkenberg. Jag fick genom det uppdrag inom Tänk Om!

Resan har varit spännande och utvecklande. Och resan fortsätter...

På Halmstad Högskola lades lärarkursen ned, men gjordes om till en fristående distanskurs och den utvecklades sedan till att bli en kurs inom Lärarlyftet. Nu pratar man om att ta in en liknande kurs i lärarutbildningen igen. Skolor runtom i landet känner att lärarutbildningen skapar icke-anställningsbara lärare. Studenterna får inte i tillräcklig utsträckning lära sig, använda och fundera över hur ny teknik kan användas i undervisningen.

Vi sitter nio personer och lyssnar till Linda som redovisar sitt projekt inom Lärarlyftskursen Bilden, berättandet och de digitala verktygen.

Uppgiften ser ut ungefär så här:
Du har under kursen vågat och fått producera själv. Det har
bl a handlat om ljudberättelse, stillbildsfilm och animering. Omsätt dina nyvunna(?) kunskaper och färdigheter i ett projekt som du gör tillsammans med dina elever.

Redovisa projektet på lämpligt sätt så att vi andra får ta del av själva arbetet samt resultatet.
Redovisa tankarna innan, under och efter projektet. Hur var processen? Hur blev resultatet? Vilka lärdomar från projektet kan du dela med dig av? Vilka tekniska möjligheter gav skolan? Vilka tekniska möjligheter saknade du? Vad ville du att eleven skulle lära sig? Vad lärde sig eleven? Vilka indirekta kunskaper och färdigheter fick eleven?


Linda jobbar i en 4-5:a någonstans på västkusten. För oss redovisar hon sitt arbete med klassen. Projektet handlar om Dissa tobak!

Hon har 26 elever i klassen och arbetar ämnesintegrerat. Hon har skapat en Wiki för klassen. Klassen har gjort ordmoln i Wordle. De har gjort gloggar i Glogster och serier i Pixton.

Hon beskriver en levande och kreativ verksamhet. Jag läser om en elevs glädje och stolthet då hon konstaterar att hon har 68 besökare på sin sida.
Eleverna kommenterar varandras gloggar. Lärandeprocessen fortsätter.

Linda har tydliga mål med arbetet. Eleverna vet om målen, både de som handlar om kunskap och de om färdigheter och förmågor.

Hon är ensam med 26 elever och uträttar underverk. Hon har enbart tjockburkar, de flesta i datorsalen, någon enstaka i klassrummet. Hon ser möjligheter istället för hinder. Tänk vad Linda hade kunnat åstadkomma om hon givits andra möjligheter, vad gäller organisation samt lätt och enkel tillgång till teknik! Det finns de som har allt det här, men inget åstadkommer!

Eleverna gör filmer och publicerar dem genom programmet Animoto. De gör animationer i MonkeyJam och ljudberättelser i Audacity.

Jag hoppas att Lindas lärarkollegor blir nyfikna och tittar in i hennes klassrum. Där händer det saker att inspireras av. Tyvärr händer det alltför sällan att vi kikar in i varandras klassrum.

Inne i det fönsterlösa rummet ger vi oss ut på en odyssé där självaste Joachim Thornström hade kunnat vara vår aoid. Linda låter oss kryssa runt på ett hav där nya verktyg för lärande, skapande och presenterande presenteras. Men vi far inte vilse. Vi kommer hem. Björn och jag är hemma igen. Efter nästan tio år av äventyr.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du kommenterar mitt inlägg.