Det överexponerade gömstället

Den senaste tiden har ordet kateder
framkallat svavelosande eder
och farhågor om forntida seder
Men Jan menade väl en lärare som leder?

Sedan lade sig fackets ordförande i
och hon hade väl en liknande filosofi
om bakom vilken möbel läraren skall förbli
för att det inte skall råda full anarki

Jag vet att jag är sen att kommentera
men jag behöver tid att fundera och formulera
och min åsikt är att jag inte vill vara bakom mera
utan finnas mitt ibland dem som jag vill inspirera

En vän med en bil

I eftermiddag får Falkenberg storbesök. Idag dyker bäste Joachim Thornström upp och berättar om Det digitala smörgåsbordet.

Jag läser i rektorernas inbjudan att Joachim

... var den i särklass mest uppskattade föreläsaren på BETT i London.

När solen sakta smyger ner bakom horisonten lämnar Falkenbergs lärare Stadsbions salonger inspirerade. Imorgon tar undervisningen nya vägar.

Teknikens under

Ny teknik i skolan. Kan det vara något? Insändare och artiklar i Hallands Nyheter handlar ofta om detta och oftast ur en negativ synvinkel. En dator till varje elev rör upp känslor hos både läsare och journalister. Varje möjlighet att hänvisa till sjunkande betygsresultat tas tillvara. Det är klart att en dator till varje elev leder till att betygen sjunker! Några andra aspekter behöver man inte ta hänsyn till!

Minns egen skolgång. Minns spritstenciler. Kommer ihåg doften och avtrycken de satte på fingerspetsarna. Fröken springandes med en klassuppsättning i famnen. Fingeravtryck på skolbänkar. En skolbänk som polisregister. Som en förbrytare. Ångorna gjorde att tankegångarna blev lite suddiga och betygen sjönk.

Några år senare dök overhead-apparaten upp. Blad efter blad fullmatade med text matades fram på glasytan. Skriva av. Somnade vid genomgångar. Svårt hålla fokus. Tankarna fladdrade iväg. Även kunskaperna fladdrade bort. Betygen dalade.

Diabildsprojektorer. Pogo Pedagog. Pling vid bildbyte. Klasskompisar som skötte frammatningen. I berättarröstens andningspaus en säker imitation av ljudet som meddelade bytet. Förvirring. Fel bild till ljudet. Kunskaperna sjönk. Betygen likaså.

Har som elev aldrig upplevt datorsalar. Men de verkar ha fungerat bra. Lagom användning. Inget revolutionerande. Inget som förändrade skolan eller undervisningen. Knappt märkbart. Lösningen på allt. Ordning och kontroll. Chefrens pyramid. Spela Masken. Speciellt utbildade lärare. Låsta rum. Bokningssystem. Tryggt och ofarligt. Antagligen helt verkningslöst. Om betygen under något år sjönk gjordes ingen koppling till datorsalens verksamhet.

Dator till varje elev. Eleverna slösurfar, facebookar, spelar WoW och utsätts för farlig strålning. Lärarna tappar greppet. Full anarki i klassrummet. Absolut! Inte alls som när superlärarna i TV-serien Klass 9A styr i salen. En årskull elevers betyg sjunker och belackarna vädrar morgonluft.

Både före och efter sommarlovet skrev Hallands Nyheter om nedgången i betygsstatistiken och kopplade detta till skolornas datorsatsning. Nu kan vi lägga till ett par höst- och vintermånader. Om datorerna påverkar skolresultatet negativt borde det, logiskt sett, leda till att betygen sjunker ytterligare. Om så inte är fallet, utan vi däremot ser en uppgång, läser jag gärna en artikel om detta i lokaltidningen.

En ledig man

Eleverna i 9A redovisar. Jag har gjort en bedömningsmatris i Unikum. Jag fyller i den samtidigt som jag lyssnar på redovisningarna. När jag kommer hem kan jag syssla med annat.

En clowns historia

Till sommaren har fyra år gått. Fyra år med en-till-en. Till att börja med ett projekt. Det rullar på.
Skall man vara nöjd med att det bara rullar på?

Att det rullar på - är det samma sak som att det står still?
Är det bara jag som står still? Jag märker kanske inte att det faktiskt har hänt saker. Stora saker. Revolution. Eller revolutionen som kom av sig. Eller som blev vardag?

Vi var först och vi borde ligga först. I framkanten. I bräschen.
Gör vi det? Leder vi utvecklingen?

Leder jag utvecklingen? Inspirerar jag andra?
Får jag andra att tänka nytt, prova, våga?
Vågar jag själv?

Har vi förändrat? Skapar vi en ny typ av elevuppgifter? Möjliggör vi ett förändrat lärande? Har skolan blivit annorlunda? Bättre?

Jag fastnar i vardagen
i verkligheten
mitt i klassrummet
Försöker fungera
i det som kallas nuet

Min underbara kollega Thérèse
är f d tävlingssimmerska
Hon kan crawla
så att det knappt
bildas en enda liten skumbubbla
Runtomkring mig Fontana di Trevi

Hon räddar mig en och annan gång under terminens gång
men för det mesta flyter jag omkring i vattnet
och försöker ta mig framåt
med alla till buds stående medel

Blir hängande en stund
i de där linorna
som avgränsar banorna
Tills badvakterna säger till

Fokuserar på längderna
På det mål som satts upp
Men det mentala bromsar
ideligen

Jag klättrar upp på tian. För att få lite överblick.
Jag träffar Anki. Hon och eleverna gör animerade filmer. Eleverna skapar figurer i cernitlera. Rymdliv är titeln. Filmerna skall rulla på bildskärmen i korridoren.
Jag pratar med Sara. Eleverna skapar bildbloggar. De reflekterar över sin process. De reflekterar över sitt skapande.

Bara för att jag står still
behöver andra inte göra detsamma