torsdag 27 augusti 2009

Jag är inte arg


I fredagens DN kunde vi läsa Malin Siwes tankar om skolan och Socialdemokraternas eventuella nationella IT-planer. Det finns en hel del att fundera över när det gäller hennes inlägg i debatten och mina (Läs även Fredrik Svenssons) funderingar skall jag nu försöka att återge.

Jag var på Framtidens lärande i maj och under paneldebatten tyckte jag (Som tåg av längtan) att de medverkande partierna saknade visioner om hur skolan skulle vara och bli. Så som jag uppfattade det efterlyste flera av åhörarna en nationell IT-strategi. Åtminstone jag välkomnar nu ett sådant initiativ, oavsett ifrån vilket håll eller parti förslaget kommer.

Häromveckan var Socialdemokraterna upprörda över att friskolor har lägre lärartäthet än kommunala och skyllde det på ägarnas vinstkrav. I går upprördes partiets skolpolitiska talesman Marie Granlund över att friskolorna har högre datortäthet än de kommunala. Så vinsten var kanske inte allt? (Malin Siwe, DN 090821)

Jag tror i min enfald att en del av friskolorna har hög datortäthet för att det är ett bra konkurrensmedel. Att erbjuda eleverna en egen dator kan kanske locka sökande till skolan. Jag hoppas att det oftast, helst alltid är andra skäl som ligger bakom! Det är dock rätt härligt att jobba i en kommunal skola som, helt utan en nationell IT-strategi, tänker på datorer som pedagogisk möjlighet och inte en ekonomisk!

Men snälla rara, en skoluppgift är en skoluppgift. Eleverna tycker inte den är ett enda dugg roligare för att den utförs med dator i stället för med penna, block och bok. Risken med att fokusera på inlärning genom IT är att innehållet försvinner, att lärare och elever fastnar i tekniken. (Malin Siwe, DN 090821)

Att en skoluppgift ofta är just en skoluppgift är kanske ett problem?! Vi skall inte konstruera skoluppgifter - vi skall skapa verkliga situationer, som så långt det går liknar den verklighet som finns utanför skolan, en verklighet som skolan skall vara en del av. Skolan har alltför länge varit alltför skolmässig, separerad från det den skall lära om - livet, samhället, kulturen, makten, tankar och tro, världen etc
Vi skall fortsätta att fokusera på innehållet, det blir faktiskt än viktigare med nya sätt att lära och redovisa. Jag är säker på att resultatet, d v s lärandet, förståelsen, måluppfyllelsen etc blir bättre om vi lyckas med att knyta ihop innehållet, pedagogiken och tekniken till att skapa en ny typ av uppgifter och uppdrag för eleverna (lyssna gärna till Puentedura!).

Visst kan det vara bra att kunna olika redigeringsprogram för text, ljud och bild. Men för nästan alla elevers framtida yrkesliv är det viktigare att läsa bra, och också begripa undertexter, än att kunna klippa ihop videobitar för att använda på Youtube eller i powerpointpresentationer. Det är viktigare att skriva begripligt än att kunna olika designprogram. (Malin Siwe, DN 090821)

Färdigheterna och förmågorna att läsa, skriva, förstå undertexter är något vi försöker ge eleverna. Men budskap kan förmedlas på så många andra sätt än i skriven text och sedan år 2000 finns det vidgade textbegreppet inskrivet i läroplanen. Vi skall alltså lära elever att förstå och tolka budskap via andra medier och givetvis även låta eleverna uttrycka sig genom andra medier än bara text. Idag är det väl extra viktigt att kunna läsa undertexterna och att lära sig att förstå och tolka budskap i vilken form de än må komma i?!

Datorer hör hemma i skolan. Men att ha nationella krav på datortäthet är en dum idé. På de skolor där det finns genuint IT-intresserade lärare är det bra om datorerna är många, för dessa lärare kommer att använda verktyget väl i sin undervisning. Men att tvångsfortbilda tvekande lärare i IT bara för sakens skull är att kasta bort pengar. De lärarna kommer att göra ett sämre jobb när de inte får välja det undervisningssätt som passar dem. (Malin Siwe, DN 090821)

Så våra elevers nödvändiga utbildning skall vara avhängig vilken lärare man har, vilken skola man går på eller vilken kommun man bor i? De som har genuint IT-intresserade lärare skall alltså få en annan sorts utbildning än de som har inte har de lärarna? Hur kan vi då skapa en likvärdig skola? Hur kan vi då ge eleverna samma möjligheter, oavsett bakgrund, ekonomiska och sociala förhållanden etc?

I ett tidigare blogginlägg (En helt ny karriär) skrev jag följande:
Jag valde det här yrket en gång i tiden för att jag aldrig ville stagnera. Jag ville få ett livslångt lärande! Jag lär nytt och jag lär om, av och genom mina ämnen, mina kollegor, mina elever och genom de utmaningar jag ställs inför. Den digitala tekniken är en sådan utmaning! Kan man som lärare låta bli att anta den utmaningen? Får man som lärare låta bli att anta den utmaningen?

Finns datorna i vår vardag? Använder Malin Siwe datorn i sitt arbete? Underlättar den hennes arbete? Ger datorn Malin Siwe möjligheter som inte fanns innan? Skall dagens elever också få de möjligheterna?

3 kommentarer:

  1. Jag kan bara hålla med. Otroligt välformulerat och välargumenterat. Jag ställer mig bakom dig och applåderar.

    SvaraRadera
  2. Jag med! Hoppas hon själv får möjlighet att läsa din respons!

    SvaraRadera
  3. Anders tog orden jag tänkte skriva. Applåder från mej, Lars!

    SvaraRadera

Tack för att du kommenterar mitt inlägg.