fredag 26 september 2008

En helt ny karriär

Finns det lärare på Söder- eller Skogstorpsskolan som är negativt inställda till en-till-en-projektet? Finns det lärare på de två skolorna som inte använder datorerna alls i sin undervisning? Kan man jobba kvar på en en-till-en-skola om man inte låter eleverna använda datorn för sitt skolarbete? Hur får man alla att brinna för en datorsatsning, som man själv kanske inte önskat?

Skolledningarna på respektive skola tog beslutet snabbt. Efter hemkomsten från Maine, USA tog det inte många veckor innan varje lärare på Skogstorps- och Söderskolan hade en egen mac-dator. Efter sommarlovet 2007 fick eleverna sina. I år har projektet fortsatt på två andra skolor. Det går undan i Falkenberg!

Vad hade hänt om Fredrik Höper och skolledningarna överlåtit beslutet åt lärarna? När hade vi lärare känt att vi varit mogna för ett sådant här stort steg? När hade vi känt att vi behärskat och hanterat datorn tillräckligt för att våga gå in i ett en-till-en-projekt?

Jag har små uppdrag för Halmstad Högskola. För några år sedan handlade det om att möta lärarstuderande under deras första termin. Kursen heter Media, kommunikation och IT som verktyg i pedagogisk verksamhet. Ett uppdrag studenterna hade var att undersöka en skolas tillgång och personalens inställning till digital teknik. Sedan diskuterade vi resultatet vid ett seminarium. Då funderade vi också på hur en drömskola vad gäller digital teknik, kunde se ut. Den skolan jag målade upp då, jobbar jag på nu!

Sedan några år är kursen inom lärarutbildningen nedlagd och ersatt av kurs som handlar om bedömning, vilket kanske speglar vår tid på ett ganska bra sätt. Kursen har dock fortsatt som distanskurs och numera finns även en variant inom Lärarlyftet. Där heter kursen Bilden, berättandet och de digitala verktygen.

Jag har i min undervisning och i min inställning stor hjälp av att jag, genom uppdragen i Halmstad, har fått chansen att reflektera över hur det borde se ut i skolan och hur datorn kan användas i skolan. Jag tror till och med att det var det som gjorde att jag fick följa med till USA.

Jag brinner! Jag är engagerad! Jag tycker att jag är privilegierad som får arbeta på en en-till-en-skola. Jag älskar datorsatsningen! Det är det bästa som har hänt Skogstorpsskolan sedan Torgny Sonestam anställde mig, Per Brattlöf och Madelen Lundgren någon gång på 90-talet! (Jag hatar blinkningar och förtydliganden, men känner mig nödgad att påpeka att den förra meningen var ironisk!)

Jag tror att några tycker att jag brinner för mycket, att jag inte ser de negativa konsekvenserna. Det finns nog en del som anser att jag är omdömeslöst positiv.

Jag valde det här yrket en gång i tiden för att jag aldrig ville stagnera. Jag ville få ett livslångt lärande! Jag lär nytt och jag lär om, av och genom mina ämnen, mina kollegor, mina elever och genom de utmaningar jag ställs inför. Den digitala tekniken är en sådan utmaning! Kan man som lärare låta bli att anta den utmaningen? Får man som lärare låta bli att anta den utmaningen?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du kommenterar mitt inlägg.