tisdag 13 oktober 2009

Siffran vill bli fel (Extended version)

Först och främst vill jag tacka dig, Lars Hemzelius, för att du tog dig tid att kommentera mitt blogginlägg Siffran vill bli fel. Jag hade tänkt att kommentera i samma inlägg, men det blev helt enkelt för långt.

Jag skrev om Kim, hans dyslexi och hur datorn kan hjälpa honom att överbrygga de hinder som funktionsnedsättningen medför. I en miljö där alla hans kamrater har en dator att använda för sitt lärande, blir Kim inte utpekad. Han blir som alla andra, med den skillnaden att han har specialutformade program som hjälper honom att klara skolarbetet. Att han ibland har hörlurar på sig är inget konstigt, det finns det även andra som har. På vår skola finns han bland alla andra, inkluderad och det är så vi vill ha det.

Precis som tidigare är det en lärares jobb att använda material som är väl avpassat för elevernas nivå. Tidigare var det läromedel i pappersform, nu borde det oftare vara i digital form. Läraren måste likväl hjälpa eleverna att välja. Läromedelsförlagen har vaknat så smått och insett att om de skall överleva bör de hitta nya vägar för sitt material, men än så länge finns det en del att önska.

Jag var tvungen att titta i almanackan flera gånger under läsningen av din replik (och dina andra inlägg i debatten). Är det verkligen 2009? ITiS är ju faktiskt ett tag sedan och jag ställer mig mycket undrande om man kan lasta det projektet för sjunkande resultat i skolan.Jag tror faktiskt inte att ITiS på något sätt revolutionerade skolan. Jag tror att det var bra för att öka datortätheten och datorvanan bland lärarna, men det förändrade inte undervisningen. Det fanns helt enkelt inte förutsättningar för det i skolan, då vi antagligen satt fast i ett datorsalssystem med få eller inga fungerande datorer och egentligen ingen tanke om vad datorerna kunde åstadkomma. Mina upplevelser av och åsikter om datorsalar kan du läsa i inlägget Tack för en underbar vanlig dag. Dock kan ITiS ha påskyndat arbetslagsutvecklingen, vilket faktiskt var en anledning till projektet. Jag tror också att vi i Falkenberg kunde sjösätta en-till-en-projektet tack vare grunden som ITiS lade. Även hem-PC-satsningen tog oss några steg mot en mer datorvan lärarkår. Idag är det PIM som skall hjälpa oss att ta ytterligare steg. Men vi har fortfarande en hel del steg kvar.

Om vi ger elever uppgifter som leder till fusk då är det helt enkelt fel på uppgiften. Läs gärna Martin Aagårds tankar om det här.

Du och jag verkar ha lite olika kunskapssyn. För att fritt citera Angus King så har modellen för undervisning i 500 år bestått i att en lärare blir expert på ett område för att sedan överföra den kunskapen till eleven. Thomas Jefferson var den sista personen på jorden som visste allt. Frågan är om något har hänt i omvärlden och om skolan helt skall blunda för den utvecklingen. Jag tycker inte det, utan det är helt enkelt vårt ansvar och vår skyldighet att förbereda eleverna för den framtid som väntar dem och finns det någon som tror att den blir icke-digital?
Lärarens uppdrag blir att utmana, skapa uppdrag och uppgifter som öppnar upp för nyfikenhet, kreativitet och tänkande. Läraren blir viktig i att förklara, ge modeller, strukturera och leda vidare. I den frågan borde vi vara överens!

Vi har i allt för många år förlitat oss på IT-eldsjälarna. Vi får inte låta självklara färdigheter och kunskaper för eleven vara avhängigt vilken lärare de har. Digital Kompetens är en av EU:s åtta nyckelkompetenser och troligtvis kommer det tydliga skrivningar kring detta i de kommande läro- och kursplanerna.

Jag valde det här yrket en gång i tiden för att jag aldrig ville stagnera. Jag ville få ett livslångt lärande! Jag lär nytt och jag lär om, av och genom mina ämnen, mina kollegor, mina elever och genom de utmaningar jag ställs inför. Den digitala tekniken är en sådan utmaning! Kan man som lärare låta bli att anta den utmaningen? Får man som lärare låta bli att anta den utmaningen?

8 kommentarer:

  1. Väldigt bra formulerat Lasse!

    SvaraRadera
  2. Än en gång har du överträffat oss andra med en fantastiskt sätt att formulera allas våra tankar så speetsfyndigt som bara du kan. Tack Lars! Snyggt jobbat!!

    SvaraRadera
  3. Tack! Ibland kommer man igång, men det sista stycket har jag snott från mig själv och ett tidigare inlägg (En helt ny karriär). Men det är kanske fusk?

    SvaraRadera
  4. Ja, det är fusk!

    Och det är tydligen det enda eleverna använder datorerna till i grundskolorna i Trelleborg... ;)

    SvaraRadera
  5. I like the extended version!

    SvaraRadera
  6. Härligt!
    Älskar det du skriver om att välja att bli lärare för att man aldrig vill stagnera. Känner igen mig i det. Jag tror att vi måste strunta i Lars och se till att gå över huvudet på honom. Han delar inte vår världsbild. Förhoppningsvis finns det inte för många av hans sort där ute. Men visst undrar man ibland.

    SvaraRadera
  7. Hej Lars!

    Jag har fått i uppdrag av Peter Becker, Datorn i Utbildningen att skriva om hur 1-1-kommuner ser på vem som har ansvaret för vad eleverna laddar ner på sina datorer.

    Har du tid och lust att svara på frågorna nedan?

    Hur öppna är era En till En-datorer?
    Hur stor administratörsrätt har eleverna på datorerna?
    Får eleverna ladda hem vad som helst?
    Är datorerna spårbara? Inloggning?
    Vem bär ansvar för vad som görs på datorerna?
    Om en dator kraschar, hur och vem återställer datorn?
    Egen reflektion i frågan.

    Min e-post-adress
    erik. holmqvist@sandviken.se

    Erik Holmqvist IT-strateg för skolan i Sandvikens kommun

    SvaraRadera
  8. Det är väldigt intressant att läsa om Lars Hemzelius och om hur han vill slänga ut elevdatorerna från grundskolan.
    Jag hade Lars som lärare (03/05) i grundskolan. Han "undervisade" i franska och engelska på Västra Ingelstadskolan. Han undervisade egentligen inte så mycket. Att han av alla människor skulle skriva "släng ut elevdatorerna" är för mig och säkerligen alla mina gamla klasskamrater ett stort skämt. Han är mannen som istället för att närvara på lektionerna (han var på möte med facket) satte oss framför en gammal Mac dator, ni vet dem med blåskärm och vit text som han hade fått gratis (de höll alltså längre standard än datorerna i skolans datorsalar, uppenbarligen!. Här fanns ett program som "lärde" oss franska. Ni kan förstå att han var borta mycket när tonåringar i 8:an börjar skriva ner varje minut han är borta för att lämna det till rektorn - men ingenting hände. Istället införde Lars "självständig engelska" - detta fenomen innebar att eleverna två och två lärde sig engelska själv. Två gånger per termin hade vi lektion i gramatik med Lars, och prov fick vi ha när vi ville och på hur många kapitel vi ville. Lars undervisningspåhitt gjorde att jag och många av mina klasskamrater inte kunde fortsätta med franska på gymnasiet för vi hade helt enkelt inte tillräckliga baskunskaper, det var bättre att välja ett nytt språk. Första dagen på gymnasiet fick vi även ett prov på engelska för att läraren skulle veta hur vi låg till - eleverna från Lars självständiga undervisning hade klart sämst resultat.

    Nej, det är inte bra att använda datorer i grundskolan ifall man använder dem på Lars Hemzelius sätt - så Lars, det handlar inte om att slänga ut elevdatorerna från grundskolan, utan om att utbilda dig i hur man är en bra lärare, du kanske kan göra ett studiebesök hos Lasse Johnsson i falkenberg?

    SvaraRadera

Tack för att du kommenterar mitt inlägg.