tisdag 13 oktober 2009

Siffran vill bli fel


Jag hämtar Kim i klassrummet och vi går, mestadels i tystnad, bort till expeditionen. Vi knackar på dörren till konferensrummet och går in. I rummet sitter redan Kenneth Jönsson från Skoldatateket och Margareta Wagnemark, skolans specialpedagog samt Kims föräldrar.

Kim har för några veckor sedan fått reda på att han har dyslexi och vi skall nu försöka hjälpa honom att kompensera funktionsnedsättningen. Redan imorgon skall han få Windows installerat på sin mac och då medföljer stavningsprogrammen StavaRex och SpellRight. Kenneth förklarar hur programmen fungerar för Kim och hans föräldrar. Han påpekar att många elever jobbar i macmiljön under skoldagen för att hemma bearbeta i windowsmiljön, men det väljer givetvis Kim själv hur han vill göra.

Kenneth visar även talsyntesen WordReadPlus som redan finns i datorn. Med det programmet kan Kim få digitala eller scannade texter upplästa. Självklart skall han även få läromedelstexter inlästa på CD. Till matteboken finns det inläst material på förlagets hemsida så det är bara för honom att klicka in där för få tillgång till det.
När mamman får reda på att hon enkelt kan läsa in en text i Garage Band, säger hon att hon gärna skulle göra det. Jag påpekar att det är inget vi från skolans håll kan begära, men visar ändå hur programmet fungerar.

Eftersom Kim hade så bra resultat på Reys Komplexa figur kan mind mapping vara ett bra sätt för honom att organisera och minnas sitt lärande. Vi visar hur man arbeta med Free Mind och det har Kim självklart redan provat och använt flera gånger, men han behöver systematisera det. Kenneth skall undersöka om det finns andra alternativ att använda när tankekartor skall göras.

Min tankar far bort och jag tänker på hur rätt Lars Hemzelius (Fp) har när han menar att datorn inte har i skolan att göra. För Kim är ju datorn helt värdelös och kompenserar inte alls de funktionsnedsättningar han har. Nä, låt honom traggla med hoppande och trilskande bokstäver! Låt honom lägga all energi på att läsa istället för att lära. Låt honom få ett dalande självförtroende i takt med alla misslyckanden. Låt honom ständigt vara beroende av andra för att klara sina uppgifter.
Är datorn värdelös för Kim, måste den vara det för alla andra också!

Jag återvänder till rummet och ser framför mig en elev som har växt, som ser sina behov och är beredd att göra allt för att besegra de hinder som dyslexin satt upp. Med den inställningen och med datorns hjälp är jag övertygad om att han kommer att lyckas.

8 kommentarer:

  1. Om Lars Johnsson hade varit en noggrannare läsare, hade han insett att min kritik inte avser datoranvändningen inom ramen för special undervisning för elever med särskilda behov. I början av 90-talet skrev jag för övrigt som speciallärare egna dataprogram till barn med dyslexi.

    Nej, detta handlar om massan av elever som tillåts drunkna i det informationshav där inte heller lärarna har något simborgarmärke.

    Från år 1999 till 2002 engagerades drygt halva lärarkåren, runt 70 000 lärare, i det så kallade Itis-projektet. Under samma tids period försämrades elevernas läsförmåga, och denna utveckling har inte avstannat. Skolverket konstaterade för två veckor sedan att den svenska skolans svaga resultat till stor del beror på den moderiktiga fria undervisningen.

    Här begränsar sig ofta elevens kreativitet till att gå in på en av de många hemsidor där färdig skrivna skolarbeten kan kopieras, för att sedan överlämnas till läraren för betygssättning. Kanske förädlas plagiatet med en bild från Googles sökmotor eller ordbehandlingsprogrammets bildsamling. ”Ställtiderna” i hela denna process är dessutom enorma, det handlar ju om barn.

    Till detta skall sägas att det som alltid finns undantag från regler. Ett antal eldsjälar över hela landet driver säkert framgångsrika it-projekt inriktade mot särskilt utvalda elevgrupper, och i specialundervisningen och särskolan har datorn som sagt sedan länge en given plats. Men vi kan inte bygga allmänna system som är baserade på förekomsten av eldsjälar. Sådana brinner till sist upp, och det döljs nästan aldrig en fågel Fenix i askan.

    Läsa, skriva och räkna – det är basfärdigheterna som grundskolan skall bibringa eleverna. Detta sker, under överskådlig tid, bäst med traditionella läromedel och välutbildade lärare. Så släng ut de resurs slukande elevdatorerna från grundskolan.

    Lars Hemzelius

    SvaraRadera
  2. Hej Lasse (JOHNSSON!)

    Tror bestämt att ni skulle bjuda över denne Lars Hemzelius på ett studiebesök. Tror det skulle kunna vara berikande.

    Ni gör ett fantastikst jobb i Falkenberg

    - Ove

    SvaraRadera
  3. Om Lars Hemzelius var en noggrann skribent kanske han skulle variera sina texter och inte bara återanvända debattartikeln igen och igen...

    SvaraRadera
  4. Förresten... Kan inte Kim använda Prezi istället för FreeMind?

    SvaraRadera
  5. Skall fundera på det. Programmet ger ju onekligen en hel del möjligheter. Det är ju det där med kostnaden.

    SvaraRadera
  6. Prezi är gratis om man kan tänka sig att dela med sig av sina presentationer med alla andra...

    SvaraRadera
  7. Var tvungen att googla på Hemzelius, som visar sig existera på riktigt! TänkOm Folkpartiet och Lars Hemzelius.

    De tankar du förmedlar här Hemzelius, håller inte för framtiden och för de kunskapskrav som våra elever kommer att ställas inför.

    Dags att sätta fokus på IT och lärande i skolan!

    SvaraRadera
  8. Rolig och värmande berättelse, Lars. Jag har varit i Falkenberg och andra ställen där jag sett elever växa med modernare undervisningsmetoder där IT är en viktig komponent.

    Hemzelius försvarstal ger jag inte mycket för. Det är alltid så oprecist och svepande. Tidigare har han sagt "släng ut datorerna" rakt av utan förbehåll. Nu gäller inte det längre. Jag kan också ha synpunkter på ITiS-projektet, att det var för prylinriktat. Men därmed kan man ju inte döma ut datorer helt och hållet. Eller ens leda i bevis att det var ITiS-satningen som lett till sämre läsförmåga.

    Fortsätt vara ett gott föredöme!

    SvaraRadera

Tack för att du kommenterar mitt inlägg.