Hösten har kommit

Jag försökte att gömma mig för de anländande besökarna. De hade bussats ut till Skogstorpsskolan för att göra nedslag i klassrummen, i verkligheten. De var några av de gäster som besökte Falkenbergsdagarna - ett evenemang med föreläsningar, utställare och skolbesök med anledning av att Falkenberg blivit årets IT-kommun. Kollegorna och eleverna gjorde i sedvanlig ordning ett gott jobb i klassrummen.

Själv hade jag precis återvänt efter en övernattning ute i naturen tillsammans med klassen. Jag var fortfarande osäker på om läkarna skulle kunna rädda mina fötter, jag var trött och luktade antagligen inte hallontårta. Jag tog skydd bakom expeditionsdisken medan strömmen av människor passerade. När kusten var klar tog jag mig hem och stapplade in i drömmarnas land.

Vissa veckor består inte av digital teknik alls utan fylls av strapatsrika vandringar, tunnbrödsbakning, kniv- och lassokastning, fiske och tältande.
Runt lägerelden satt vi - Thérèse, eleverna och jag. Vi diskuterade saker som man diskuterar runt en eld. Ibland satt vi bara tysta och uppslukades av eldens dragningskraft. Vi befann oss långt ifrån valkaos och de annalkande mörka molnen. Höstlöven lyste i guld.

Under natten kröp kvicksilvret ner mot noll och det hade min sovsäck inte räknat med. Morgonens ljus kom som en befrielse. Som frusna tältpinnar samlades vi runt elden som Thérèse hade tänt under de tidiga morgontimmarna. I ivern att värma upp frusna tår, spred sig lukten av brända skosulor runt lägret.

Dagen efter var det friluftsdag, med friidrottsaktiviteter på Falkenbergs IP. En underbar dag, med våra underbara elever och ett härligt väder. Vissa veckor består inte av digital teknik alls.

Hösten har kommit (Carl-Johan Vallgren)