Mellan sommar och höst

Tankarna är sommarlovsripplade och bloggen har under sommaren legat i träda och om jag har skrivit något så har det inte handlat så mycket om datorerna i skolan. Dock har jag under sommaren funderat en hel del över hösten som ser ut att bli spännande, minst sagt. Den kommer också att bli rejält hektisk men jag ser att varenda del befruktar och befrämjar de andra. Jag förstår att jag är enormt privilegierad som inom ett mycket spännande och utvecklande yrke, får än mer utmaningar genom uppdragen.

I höst kommer jag att:

• fortsätta mitt samarbete med Halmstad Högskola genom medverkan i distanskursen Media, Kommunikation och IT som verktyg i pedagogisk verksamhet (smaka på den titeln!) samt i Lärarlyftskursen Bilden, berättandet och de digitala verktygen
• vara delaktig i Ingegärd Rydins forskning. Hon kommer att följa mig och mina elever för att studera det som brukar kallas ”digital storytelling”, en term som alltmer börjat användas för att benämna människors sociala användning av digitala medier, t ex självpresentationer i form av personliga hemsidor, bloggar, fotografialbum, upprättande av digitala sociala nätverk m m
  
• fortsätta blogga kring en-till-en
• bli en spiratör

Sedan kommer jag troligen att ha en hel del vanlig, hederlig undervisning också.

Godis är gott

Jag var i Halmstad i förra veckan. De som går distanskursen Media, kommunikation och IT som ett verktyg i pedagogisk verksamhet skulle få chansen att träffa mig live och höra mig redogöra för uppgiften som jag ansvarar för. När jag berättar om mig själv och vad jag jobbar med händer det att jag nämner en-till-en-projektet, bara sådär i förbifarten. Sedan är samtalet igång och jag får på övertid informera om det jag egentligen var där för.

De som är där är givetvis lärare som vill utmana sig själva, som ser vikten av ett livslångt lärande även för egen del, men det är ändå tydligt att diskussionen kring datorer förändrats radikalt och idag ifrågasätter få, om några, en satsning på digital teknik, men det är lätt att konstatera att det ser sorgligt ojämnt fördelat ut över landet. Jag hoppas att vi inom en snar framtid kan tala om en likvärdig skola där vi ger alla barn samma möjligheter och förutsättningar oavsett vilken kommun de bor i, oavsett vilken skola de går i och oavsett vilka lärare de har.

Köpte godis och ett PS2-spel på ICA Maxi på hemvägen. Tyckte att första godisbiten (skolkrita, självklart!) hade lite hårt skal, tills jag upptäckte att det var en flisa ur en tand som hade gått. Jag får hoppas att inkomsten från Halmstad Högskola täcker tandvårdskostnaderna!
Åt inte upp allt godis och gömde det resterande i handskfacket. Morgonen därpå låg tandflisen kvar i bilen. Jag slängde den på uppfartens singel. Sekunder senare öppnade medresenären tillika sambon handskfacket och hittade godispåsen med de fåtaliga kvarvarande bitarna. Fler sådana undangömda godispåsar och jag kan kalla mig själv singel.

Meningslöst motstånd

Jag var i Halmstad i förra veckan. De som går distanskursen Media, kommunikation och IT som ett verktyg i pedagogisk verksamhet skulle få chansen att träffa mig live och höra mig redogöra för uppgiften som jag ansvarar för. När jag berättar om mig själv och vad jag jobbar med händer det att jag nämner en-till-en-projektet, bara sådär i förbifarten. Sedan är samtalet igång och jag får på övertid informera om det jag egentligen var där för.

De som är där är givetvis lärare som vill utmana sig själva, som ser vikten av ett livslångt lärande även för egen del, men det är ändå tydligt att diskussionen kring datorer förändrats radikalt och idag ifrågasätter få, om några, en satsning på digital teknik, men det är lätt att konstatera att det ser sorgligt ojämnt fördelat ut över landet. Jag hoppas att vi inom en snar framtid kan tala om en likvärdig skola där vi ger alla barn samma möjligheter och förutsättningar oavsett vilken kommun de bor i, oavsett vilken skola de går i och oavsett vilka lärare de har.

Köpte godis och ett PS2-spel på ICA Maxi på hemvägen. Tyckte att första godisbiten (skolkrita, självklart!) hade lite hårt skal, tills jag upptäckte att det var en flisa ur en tand som hade gått. Jag får hoppas att inkomsten från Halmstad Högskola täcker tandvårdskostnaderna!
Åt inte upp allt godis och gömde det resterande i handskfacket. Morgonen därpå låg tandflisen kvar i bilen. Jag slängde den på uppfartens singel. Sekunder senare öppnade medresenären tillika sambon handskfacket och hittade godispåsen med de fåtaliga kvarvarande bitarna. Fler sådana undangömda godispåsar och jag kan kalla mig själv singel.

Die mauer

När Falkenberg står som värd för en-till-en-intresserade får jag förmånen att möta engagerade och brinnande personer på olika positioner i skolornas eller kommunernas värld. Många är ivriga att komma igång med sina visioner om en modern skola som förbereder eleverna på ett bra sätt för framtiden. Förvånande många nämner den egna IT-enheten som hindret för utveckling.

Med IT-enhet menar jag den centrala avdelning i en kommun som skall sköta servicen av datorerna och eventuellt också upphandling.

I förra veckan var jag i Halmstad för att live möta de som går distanskursen IT, media och kommunikation som verktyg i pedagogisk verksamhet. Även bland dem fanns det en stor frustration över den inställning och det motstånd de upplever från IT-avdelningarna på respektive hemort. Man får inte på egen hand lägga in t ex audacity, har barnen tagit kort skall bilderna skickas in till en central server för att sedan sändas tillbaks till den lokala datorn. Hela processen tar över 20 minuter. Ett arbetslag tröttnade på att vänta på att få en skrivare installerad och ordnade det på egen hand. Allt fungerade alldeles utmärkt. Ajabaja! Det fick man inte göra. Det skulle någon gudomlig makt göra. Nu fungerar det inte lika bra längre.

Man kan fråga sig vem som är till för vem?

Jag försöker få mina elever att undvika generaliseringar och schabloner, men ibland underlättar det vår förståelse för omvärlden. Jag har för mig att Tage Danielsson har skrivit om detta och utan facit tror jag att texten är ungefär: Om Nils Andersson är enbent följer därav att även Rune Andersson är enbent, eftersom alla anderssöner är enbenta. Titta bara på en sån som Nils Andersson!

Alla kommuners IT-enheter är givetvis inte oansvariga ansvariga! Det finns många platser i Sveriges avlånga land där IT-avdelningen är väl fungerande och i samklang med användarna, men jag har mött så många förtvivlade att jag kände mig tvungen att skriva om ämnet.

Samarbetet mellan skola/lärare och IT-avdelningen måste fungera för ett lyckat resultat, men det måste vara våra behov som styr och därför är det viktigt att vi vet vad vi vill ha och varför.

Det spelar ingen som helst roll vilket system vi använder bara det fungerar, är pedagogiskt och lätt att använda. Om tekniken inte hade fungerat hos oss hade hela projektet havererat. Vilken lärare hade fortsatt att använda en teknik som bara hade krånglat? Idag har vi på Skogstorpsskolan datorer, program, nätverk och support som fungerar och det är en förutsättning för att en stor datorsatsning skall lyckas. Andra förutsättningar skriver jag om en annan gång.

En helt ny karriär

Finns det lärare på Söder- eller Skogstorpsskolan som är negativt inställda till en-till-en-projektet? Finns det lärare på de två skolorna som inte använder datorerna alls i sin undervisning? Kan man jobba kvar på en en-till-en-skola om man inte låter eleverna använda datorn för sitt skolarbete? Hur får man alla att brinna för en datorsatsning, som man själv kanske inte önskat?

Skolledningarna på respektive skola tog beslutet snabbt. Efter hemkomsten från Maine, USA tog det inte många veckor innan varje lärare på Skogstorps- och Söderskolan hade en egen mac-dator. Efter sommarlovet 2007 fick eleverna sina. I år har projektet fortsatt på två andra skolor. Det går undan i Falkenberg!

Vad hade hänt om Fredrik Höper och skolledningarna överlåtit beslutet åt lärarna? När hade vi lärare känt att vi varit mogna för ett sådant här stort steg? När hade vi känt att vi behärskat och hanterat datorn tillräckligt för att våga gå in i ett en-till-en-projekt?

Jag har små uppdrag för Halmstad Högskola. För några år sedan handlade det om att möta lärarstuderande under deras första termin. Kursen heter Media, kommunikation och IT som verktyg i pedagogisk verksamhet. Ett uppdrag studenterna hade var att undersöka en skolas tillgång och personalens inställning till digital teknik. Sedan diskuterade vi resultatet vid ett seminarium. Då funderade vi också på hur en drömskola vad gäller digital teknik, kunde se ut. Den skolan jag målade upp då, jobbar jag på nu!

Sedan några år är kursen inom lärarutbildningen nedlagd och ersatt av kurs som handlar om bedömning, vilket kanske speglar vår tid på ett ganska bra sätt. Kursen har dock fortsatt som distanskurs och numera finns även en variant inom Lärarlyftet. Där heter kursen Bilden, berättandet och de digitala verktygen.

Jag har i min undervisning och i min inställning stor hjälp av att jag, genom uppdragen i Halmstad, har fått chansen att reflektera över hur det borde se ut i skolan och hur datorn kan användas i skolan. Jag tror till och med att det var det som gjorde att jag fick följa med till USA.

Jag brinner! Jag är engagerad! Jag tycker att jag är privilegierad som får arbeta på en en-till-en-skola. Jag älskar datorsatsningen! Det är det bästa som har hänt Skogstorpsskolan sedan Torgny Sonestam anställde mig, Per Brattlöf och Madelen Lundgren någon gång på 90-talet! (Jag hatar blinkningar och förtydliganden, men känner mig nödgad att påpeka att den förra meningen var ironisk!)

Jag tror att några tycker att jag brinner för mycket, att jag inte ser de negativa konsekvenserna. Det finns nog en del som anser att jag är omdömeslöst positiv.

Jag valde det här yrket en gång i tiden för att jag aldrig ville stagnera. Jag ville få ett livslångt lärande! Jag lär nytt och jag lär om, av och genom mina ämnen, mina kollegor, mina elever och genom de utmaningar jag ställs inför. Den digitala tekniken är en sådan utmaning! Kan man som lärare låta bli att anta den utmaningen? Får man som lärare låta bli att anta den utmaningen?